Den 6 - 7 april arrangeras En Öl & Whiskymässan i Göteborg för 6:e året i rad. Jag har pratat med Svenska Dryckesmässors VD Stanley Wong för att ta pulsen inför årets tillställning.
Bloggarkivet
Här kan du läsa andras eller skapa din egen blogg i ämnet whisky.
"I love gotch. Gotchy gotch, gotch.
Here it goes down. Down into my belly."
- Ron Burgundy
Citatet må vara modifierat. Men denna dag handlade det om just gotch - Gotländsk whisky! Värt att nämna är att det faktiskt finns inte bara ett, utan två destillerier på ön, men för denna gång fick det bli Gotland Whisky AB (benämner dem som GW från och med nu) som skulle få sig ett besök.
Vägen dit.. .. ..
Klockan 06:20 lämnar jag sommarboendet som är beläget i den nordligaste tätorten på Gotlands fastland (fastlandsön?? huvudön?), nämligen Fårösund och tar ut pengar för att slippa den vansinnigt krångliga appen till kollektivtrafiken. 06:40 börjar resan ner till Visby och därifrån får jag byta till buss 11 som tar mig ner till Roma.
Jag har bokat in mig på en visning + en mindre provning till på torsdagen den 6:e juli kl.11.00 i förväg. Att besöka GW var redan från början en av semesterns höjdpunkter. Kruxet är det, att bussförbindelserna mellan Visby och Roma är så vansinnigt dåliga (eller ja, åtminstone under den tiden jag vill vara framme) att jag kommer fram två timmar och tio minuter för tidigt.. Det andra alternativet hade varit att anlända en kvart för sent med nästa buss. Hopp. Vad gör man inte för att testa den lokala spriten?
Jag kommer fram till en hållplats som heter Roma Pressbyrån och konstaterar att detta måste vara centrum. Det är ju trots allt här både ICA och Konsum finns (du läste rätt. Konsum). Turligt nog så är destilleriet ca 5-10 minuters gångväg från hållplatsen. Destilleriet syns VÄLDIGT tydligt, för herrejistanes vilken stor byggnad det är! Ett gammalt sockerbruk med stora utrymmen och ytor. Väl framme så åker min sladdriga Pressbyrån-giffel fram och det är dags att läsa en bok i ca två timmar.
Visningen
Ett tiotal minuter innan provningen börjar folk titta fram och när dörren slås upp så är vi nog ett tiotal personer. Dörren öppnades av GW's Björn Petterson (GW's Petterson?), marknadsansvarig på Gotland Whisky och han skulle vara vår guide för visningen. Mer än att ha glasögon så var det inga mer direkta likheter med en annan G.W (Persson). Vi går in i en långsmal hall och till sist hamnar vi i ett större rum. Jag ser mig runt litegrann och det är flaskor monterade i väggfästen, skåp med diverse handelsvaror, så som axelväskor, kepsar, tröjor, Bosse bildoktorns bok "Med Smak För Whisky" och även Gotland Whiskys säregna whiskyglas (mer om dess speciella form mot slutet). I detta rum börjar han tala om företagets historik och en hel del roliga anekdoter dras upp, bland annat om hur aktieägare har missförstått värdet på sina aktier (dvs att de har missat någon nolla hit och dit, men också att de stigit i värde - och mycket), att ankare/andelsfat än så länge inte finns att investera i för privatpersoner och framförallt att det under de första åren fanns två val för företaget - att lägga ner, eller köra på med gasen i botten.
En ganska speciell egenskap med deras produkt är att whiskyn består av lokala råvaror och är även ekologisk. En annan ganska speciell ingrediens bakom deras whisky är att den skotska konsulten Henry Cockburn (denna ingrediens är mest troligen inte ekologisk eller lokalproducerad) har medverkat under hela processen och besöker fortfarande destilleriet emellanåt. Henry nämns flertalet gånger under visningen. En av de mest minnesvärda citaten från honom var när de skulle testa new maken för första gången och alla tittar förväntansfullt på honom när han tar sin första sipp:
"Sh*t."
Han sniffar i glaset ännu en gång, tar en till sipp och:
".. Sh*t."
"Åh nej!" tänker alla i hans omgivning. "Vad ska vi ta oss till? Det här kommer ju inte gå att göra whisky på.."
Till sist samlar någon ihop mod till att fråga vad Henry tycker om nyspriten och han svarar:
"It shouldn't taste this good"
Under tiden som historiken nämns och anekdoter flyger från höger till vänster får jag en tanke som jag inte kan släppa:
- "Här luktar rök.. Kan det vara så att rökugnen är här i närheten och de röker malt just nu?"
Jag släpper tanken för stunden och tänker att vi säkerligen får reda på det förr eller senare under visningen.
Vi går in till fabriksområdet där vi kommer in till en gigantisk hall där stora tankar och diverse maskiner hushålls. Här visar Björn upp deras egna kornsort och han spinner loss på de lokala råvarorna som används och även hur finurlig/latsmart deras bonde är; bonden som tog sig an uppgiften att mälta och röka kornet insåg ganska snabbt att det var en hel del jobb som skulle handhas, så han kom på ett kreativt sätt att både mälta och röka korn i en och samma maskin. Den är utrustad med roterande armar (vilket gör att kornet vänds och tumlar runt), dessutom har den en perforerad botten där röken tar sig genom. Armarna gör att kornen inte kan gro ihop med varandra, samt att varje korn får en jämn exponering av röken. Sist men inte minst så slipper den finurliga/latsmarta bonden göra allt för hand. Säg hejdå till "Monkey Shoulder" och win win för alla helt enkelt!
.. Och apropå rökning, så nämner Björn att deras rökta malt faktiskt fanns i den första hallen vi befann oss i, i form av en slags skulptur. Därav rökdoften från första rummet:
Vi tar oss sedan till en hall där man kan se pannorna och deras spirit safe från ovan via några snedställda fönster, vilket ger en riktigt schysst utsikt. Samma rum ledeross sedan till jäskaren samt mäskningsmaskinen.
Efter att ha sett destilleridelen av byggnaden tar vi oss upp en våning till där Björn förklarar ska bli en bar där whiskyn ska provas i framtiden. För stunden kan man ana hur fint det kommer bli, men när man tittar på baren så är det något annat som blicken vänds till. En stor plåt som de själva kallar för "The Wall" - deras egna hall of fame. Det är så, att om man har köpt mer än 2000 aktier hos Gotland Whisky så hamnar ens namn här, enligt ett gammalt löfte från 2009 och ja - väggen kommer att uppdateras med tiden, så än är det inte för sent om man att sitt namn ska förevigas här. Plåten i sig är från en av tippfickorna i fabriken - med andra ord så är det lokalproducerat även här.
Provningen
När jag tillsammans med ett trevligt motorcyklande par som pratade med en förtjusande östgötskt dialekt hittade till resten av sällskapet så var det dags att återvända till den första hallen för en visning av alla GW's släpp och en liten provsmakning.
Björn inleder visningen med att systembolaget inte gillade deras flaskformat på de två första släppen, då den tjocka bottnen ger sin beskärda del till vikten. Personligen så tycker jag att de är supersnygga. Han visar även upp korken som är av solitt glas och försedd med en slags gummiring (så de sitter som gjutet. Eller.. "gutet". Hah), vilket jag efter lite googlande inser att tillverkaren i Tjeckien även förser Master of Malt med både flaskor med korkar till deras oberoende släpp. Korkbrott och korkskadade drycker är ett minne blott!
Proverna hälls upp i små (0,5 cl) snapsglas i plast. Provningsordningen är efter ålder. Med andra ord så börjas det med deras new make som håller en kaxig styrka på 71%, detta för att få med mer rökämnen när spriten skärs. Nu kom jag inte på att föra noter förrän sista provet, men å andra sidan ger ju inte snapsglas den enklaste referensen när man allt som oftast använder nån form av tulpanformat glas. Angående deras egna glas, som inte är tulpanformade eller ens i närheten av den formen förklarar Björn att det är för att "spä ut" spritdoften som ofta kan träda fram lite väl tydligt med ung whisky. Kanske kommer några tycka att det är ett sätt att fuska, eller dölja något, men man kan ju även se det som att dessa glas är mer anpassade för spritens ålder. Själv så hade jag gärna testat att jämföra deras glas mot t.ex ett Glencairn-glas. Men, nog om glas! I denna situation så får sorterna agera som referens till varandra.
Om jag skjuter från höften och gräver i minnet så kan jag minnas att det var en mycket god råsprit med inga som helst off-notes och en mild, men ändå tydlig röksmak som inte var direkt torvig, utan mer av en "bränt trä"-profil kombinerat med en lätt jordighet. Gifte sig fint med den gräddiga sötman från new make-karaktären.
Näst upp - Shareholders edition. Återigen så skjuter jag från höften med mitt teflonminne och kan bara minnas att denna var märkbart ung, hade kvar en del av new make karaktären (dvs en tjockt oljig, nästan gräddig munkänsla som man märker att trät har till jämförelse med råspriten skalat bort en aning), men även en del mild rökighet och anisliknande sötma.
Svaide - denna minns jag tyvärr relativt lite av (relativt lite av lite är ju faktiskt inte så mycket), men jag vill minnas att denna hade en tydligare rökighet, men dessutom en sötare smak. En liten notis: namnet Svaide kommer från en vät (alltså ett grunt vattendrag som torkar ut på sommaren) med samma namn som ligger mellan Visby och destilleriet. Miljön i bakgrunden på GW's reklambilder till denna flaska är från samma plats.
Slutligen så finns det ett släpp kvar att testa. Detta släpp hade redan funnits tillgängligt hos lokala krogar, barer och hotell runtom på ön i cirka en månad innan mitt besök, så inte är vi de första som skulle testa det, men åtminstone bland de tidigare som provar det, nämligen Roma. Denna hade jag faktiskt lyckats komma ihåg att föra noter på, men ha överseende med omständigheterna, snapsglas är inte mitt vanliga "go-to"-glas när det kommer till att prova whisky..!
Doften hade en aningen ung karaktär med lite kvarlevor av råspriten, en ganska så lätt torvighet, med lite av en enbärsknorr i.
Även i smaken så finns råspritskaraktären kvar, tillsammans med enbärsris och en lätt tjärig smak. Det märks att det är ungt då smaken mellan torv/rök och råspriten är separerad, ungefär som att man känner två profiler samtidigt. Men såklart är det ju charmen med ynglingar :)
Eftersmaken var mycket mild och len i halsen när man svalt, men lustigt nog träder en strävhet fram på tungan, precis som jag brukar känna när jag dricker en Laphroaig (kan erkänna att jag fick reda på att Roma lagrats på just dessa faten, så jag letade säkert omedvetet efter kopplingar till just Laphroaig.)
Efter detta så är hela rundvisningen och provningen över och jag tackar för mig. 100 riksdaler kostade detta och det är enligt mig tokbilligt! Jag hade dock gärna sett flera alternativ till hur ingående deras turer och provningar skulle vara, till exempel att om man betalar säg 250 kr så får man kika in deras lagerhus och kanske ha lite mer volym på provningen.
Några tips till er som vill besöka Gotland Whisky
Som sagt så är busstiderna ganska luriga, men om ni får samma tidsschema som mig (det vill säga en hel del håltimmar) så kan jag starkt rekommendera Roma Klosterruin som ligger en bit bort. Det är en stunds promenad, men det är sjukt fina utsikter på vägen dit. På platsen finns ett cafe, ett glasbruk och i själva ruinen hålls det även olika teaterföreställningar. Själv lyckades jag hinna ta några bilder på en miniflaska Roma påväg och på klosterruinen.
Coopers choice är lite av en doldis i whiskyvärlden. Men under de senaste åren har de genomgått en omfattande redesign och faktum är att Vintage Maltwhisky company som moderbolaget heter på senare år satsat stenhårt på sina olika varumärken. Förutom Coppers Choice finns det en del andra kändisar. Ileach en blended malt som slagit stort inte minst här i Sverige. En riktigt bra standardmalt till ett grymt pris. Här kvalar även det andra stora skeppet Finlaggan in. Finlaggan har varit med länge och jag minns fortfarande första gången jag köpte en flaska. Det är ett tag sedan kan man säga. Det är stabila malter och vi snackar stora volymer. Ytterligare en malt Islay Storm finns med i portföljen och denna är ännu inte representerad på det svenska Systembolaget medan de 2 andra finns. Vintage Maltwhisky company är inga som helst duvungar där core business består av volym i första hand men också kvalitet. Coopers är egentligen ett stort undantag iom med att det i de flesta fallen handlar om single casks.
Jag har provat fyra olika singe casks från Coopers Choice serien. Det är en Highland Park från 1995 och 21 år. Denna släpptes den 9 juni medan de andra 2, en Bowmore från 2000, 16yo, samt en Cambus single grain från 1991 släpps den 7 juli.
Först ut är Bowmore 2000, 16 yo, cask #223, 46%, Bourbon cask. En klart intressant Bowmore som bjuder på klassiska bourbonfatsreferenser i vanilj, nötter och citrustoner. en dansande peat-rök i bakgrunden och precis så som jag vill ha mina Bowmores. Det är krämigt, mineraliskt och jag gillar detta skarpt. Smaken dansar sig genom och här får den inte så tydliga peat smoke i doften mer utrymme. Den attackerar bra och har alla de kvaliteter som doften skvallrade om. Visserligen är denna nedvattnad till 46% och det hade självklart varit ännu roligare att testa den cask strength men det här är 16 årig single cask Bowmore för under 1000 lappen och det skojar man inte bort. poängmässigt landar jag runt 88, kanske t.o.m. 89 efter ytterligare en sniff. Fasen jag kommer att hålla koll på denna kan jag säga.
Next up är Highland Park från 1995 och 21 år, 49,5%, cask 9481 i en sherry cask finish. Redan här börjar man darra lite. Tänk om den är bra och man tvingas svettas inför klicket på SB:s hemsida. Måste jag belåna huset, sälja bilen och leva på nudlar i en vecka? HP är ju inte direkt kända för att bli billiga när de får några år på nacken. Se bara på alla Single Casks som man spottar ur sig från Orkney dessa dagar och som får fullständigt fnatt på andrahandsmarknaden. Just denna landar på 1599:- vilket ju faktiskt är helt ok sett utifrån de ständigt ökande priserna på äldre malter. Detta kan faktiskt vara ett kap. Men låt oss först prova den rackaren.
Doften är lite stängd och till en början händer inte så mycket. Sakta öppnar den upp sig och man börjar märka av finishen på sherry casks. Torkade frukter insvepta av havsvindar, tång och salt. Blint hade mina odds lika gärna kunnat ligga på Talisker här. Ju mer jag doftar ju mer verkar den öppna upp sig och nu blir det mer tydligt vilket fat som inlett resan och vaniljer och ljung i full blom och visst finns där ett uns av rök som lägger sig som en slöja över allt det andra. Dags för en första sipp och det är sältan som slår först mot gommen och sakta visar sig den torkade frukten men det känns samtidigt som att sherryfinishen manövrerat bort en hel del av kvaliteterna från bourbon fatet och gett intrycket av att den är mycket yngre än det faktiskt är. Det är gott men jag hade faktiskt förväntat mig lite mer. Missförstå mig rätt här. Det är en mycket bra whisky men kanske att mina förväntningar var lite för högt ställda samtidigt. Den får ändå klart godkänt och jag stannar vid 87 poäng.
Såhär långt vill jag stanna upp och reflektera lite. Varför har man valt att buteljera denna som en 21 åring. Kanske att den hade blivit ännu bättre som 25 åring men det kanske också skulle ha blivit sämre. Dilemmat som alla står inför är ju just detta. När fan ska man ta den. Coopers har ju buteljerat en sjuhelsikes massa och en sökning på Whiskybase ger mig 549 träffar. Inte direkt någon rookie på wirre himlen om man säger så. De borde ju ha koll eller? Samtidigt så är de ju bara en bland många när huggsexan startar. Man får helt enkelt ta det som finns bland brookers och andra dealers på skotska whisky marknaden. För 10 år sedan kunde man fundera någon vecka eller 2. Idag handlar det om minuter innan faten är sålda. Men visst borde en buteljerare av denna kalibern stå lite längre fram i kön iaf!? Nåväl vi går vidare med något helt annat.
På tur står Cambus 1991, 25yo och 58,5%. Single Grains på sherry cask kan vara helt fantastiska och får de dessutom minst 20 års vila så är det ofta riktigt intressant. Jag kan inte sticka under stolen med att gamla single grains ligger mig varmt om hjärtat och detta ska bli riktigt spännande. Först ut är fruktkaka, tydlig vanilj, kanel, ingefära och russin. wow vilken nos. Jag måste fan smaka direkt, kan inte vänta. Hoppsan Kerstin där hände det grejer. Vilken härlig smäll. Den bombar på med fruktkaka, lätt arrak och romrussin. Att den legat på sherry fat kan man inte ta miste på. Sherryn har dessutom friserat bort en del av de uppenbara vanilj och grainsötman samt tonat ner arraken som annars kan vara väldigt tydliga i single grain. Man skulle nästan kunna missta denna för att vara en single malt :O Gott är det i alla fall och jag skulle nog säga att detta minst sagt är värt de 1199:- som den kommer att kosta på Systembolaget. En grym single grain för de sherry tokiga helt enkelt. Jag är grymt sugen på att plocka upp denna men tajmingen kunde inte varit sämre. Tyvärr så är ett släpp mitt i semestern lite som att sälja ett hus i december d.v.s. totalt fel men, det är ju inte alltid man kan välja när saker och ting ska släppas. Klart köpvärd så hoppas bara att frugan råkar titta åt ett annat håll kl 10 den 7:e juli :D
Det är nog dags för en liten konstpaus här... Låt oss spara den sista jag hade tänkt skriva om till ett annat inlägg, en Laffe från 2006 och som också släpps den 7 juli. Detta är en Sweden exclusive dessutom. Men efter en lång tystnad från min sida här på tastenote så sätter jag stopp här och kör vidare en annan dag. Over and out for now...
Det är lördagen den 1:a april. Jag sitter på tåget mot Stockholm med Machine Head i lurarna, på väg mot Malt Mat och Destillat och försöker samla tankarna inför ännu en historisk provning. I detta nu är det verkligen fullt ös på alla cylindrar. Renovering i hemmet, föräldraledig med 17 månaders tvillingar, en fyraåring, tastenote att driva och en helt ny bebis i form av Selected Malts under uppbyggnad. Så hur får man ihop allt detta? Svaret är enkelt, det får man inte. Men jag är en envis fan så jag tänker att det finns inget sånt som att det inte går. Whisky och allt däromkring är en av mina största passioner här i livet så går man gärna den extra milen och pusslar. Så just av ovan anledningar sitter jag nu på tåget mot Stockholm för en unik och förmodligen en once in a lifetime eftermiddag.
Här samlas dem. Alla whiskynördar på en och samma båt. Vilket kaos!! Underbart kaosigt kanske man ska säga? 😃
Det var fjärde året som resan blev av för min del. Det är ju verkligen helt magiskt att man kan, som alltid köpa flaskorna på plats, att nästan varenda person som man delar intresset med och massvis med branchfolk - är alla samlade på samma plats. Något som är både fantastiskt kul, stressigt och lite jobbigt på en och samma gång. Det kanske är för att det är första gången jag åker på första dagen, men jag upplevde att det var så mycket folk överallt. Det trängdes och att komma fram till vart man skulle kunde ta ett tag. Jag vill ju absolut inte påstå att det var på grund av mässan, utan jag är ganska säker på att alla vi som är ombord är helt likasinnade. "JAG ska ha den flaskan. JAG måste smaka på den och den whiskyn." Ja, jag tror att vi alla kan hålla med om att det är lite djungelns lagar som gäller ibland vid dessa tillfällen.
Men! Nu är det ju ändå whiskyn som detta ska handla om! Redan dagen före det begav sig så lade jag märke till en bild på kryssningens webbsida, en bild på en Old Pulteney single cask. Märkligt då det inte hade utannonserats någonstans, inte ens på Cinderellas hemsida! Då Old Pulteney länge har varit i mitt hjärta, i särskildhet ex-bourbonlagringar så var det ju bara till att knalla dit omedelbums och räcka fram glaset!
Det testades även något som åtminstone jag aldrig hört talats om förr - nämligen Angels Nectar. Två sorters blended malt scotch whisky som Robert Ransom står bakom - en herre som har varit med i branschen sedan länge, dock under Glenfarclas regi som brand ambassador. Det erbjöds två sorter: First Edition som består av whisky från Speyside och Highlands, samt rich peat edition där som namnet säger är en blandning av torvrökt whisky. Jag testade den sistnämnda varianten, där jag vill minnas att Robert sa att alla komponenter i den var rökta destillat från högländerna. "Inte många att välja på då" sa jag och han svarade "There's a few.." med ett litet flin på läpparna.
Under andra dagen så hölls även en mycket speciell och unik provning. Sex sorter av anrika Macallan, buteljerade av Gordon & Macphail. I denna fantastiska uppsättning med whiskys från serien Speymalt gick vi igenom ynglingar som destillerats från 2007 ända bak till äldre lagringar där faten fylldes så tidigt som 1950 (!!!). Vid såna här tillfällen blir det väldigt svårt att kunna göra utförliga tastenotes, så jag håller mig kort här.
2007-2016, lagrad på 1st och 2nd fill sherryfat
Doft: Förvånansvärt ung doft, mestadels hintar till new make, inget som direkt tyder på sherry.
Smak: väldigt maltigt, mindre new make. Lite "skitig" på ett härligt sätt.
Eftersmak: ganska kort, lätt bitter.
1998-2016, lagrad på 1st fill sherry, refill bourbon och refill american hogsheads
Doft: lustigt nog en ganska redig sherryinfluens i jämförelse med 1:an. Övermogen frukt
Smak: en ganska tung munkänsla med en typisk russin-aktig sherrysmak
Eftersmak: medellång, aningen ekig
1988-2016, lagrad på 2nd fill sherry hogsheads
Doft: väldigt komplex, aningen ekig, svavel?
Smak: ekig, aningen bittra toner i bakgrunden
Eftersmak: medellång och lätt bitter
1971-2010, lagrad på en 1st fill sherry hogshead och en sherry butt
Doft: härligt knäckig, apelsinmarmelad, farmorsgodis á la fruit drops
Smak: bränt socker, lätt ekighet och apelsinmarmelad igen
Eftersmak: medellång och len
1967-2016, lagrad på en 1st fill sherry butt
Doft: ganska estrig i form av röda tropiska frukter, gamla tidningar
Smak: tjock munkänsla med de röda tropiska frukterna, brännt socker
Eftersmak: aningen ekig och medellång
1950-2006, en 1st fill sherry butt
Doft: Även här mycket knäck och apelsinmarmelad, väldigt sansad efter alla år på fat.
Smak: Apelsinmarmelad, härligt integrerad ekighet, brownies
Eftersmak: medellång och angenämt ekig.
Jag måste säga att det var väldigt häftigt att ha fått testa Macallan, i synnerhet från G&M. Här är whiskyn i fokus. I detta fallet är det inte en anrik, superlyxig kristallblåsare som har gjort flaskan som en supergammal whisky är behållen i. Likaså är det inte heller en flashig förpackning som flaskan kommer i, istället är det pappersrör, papperskartonger och slutligen en något finare trälåda som håller 1950:an i tryggt förvar. Man kan inte annat än att älska denna approach. Det jag tänker på är att det faktiskt är whiskyn det handlar om, inte den estetiska kompositionen.
Jag tycker att alla buteljeringar hade väldigt egna egenskaper:
-07 var bråkig på ett väldigt lekfullt sätt som gav en extra dimension av spänning,
-98 var kanske den som jag fattade minst tycke för, då den i min mun var mer dominerad av sherry än destillerikaraktär. Inte så komplex eller spännande, helt enkelt.
-88 kom jag fram till väldigt fort var den absolut svåraste att ha att göra med. Då menar jag inte alls på ett dåligt sätt, utan vill mer påpeka komplexiteten den besatt. En sådan här gubbe får man sitta flera gånger för att lyckas lösa 😃
-71 Osch!! Doften var bra nära 25/25, åtminstone i det läget där jag befann mig i för stunden! Bästa näsa på denna helt enkelt.
-67 Fantastisk smak.
-50 Doften var riktigt fin på denna med, inte i klass med -71:an men riktigt fin. Smäkmässigt var den bättre dock!
Sammanfattningsvis om man nu skall kora en vinnare så får det nog bli -71:an för sin balans och fantastiska doft! Men i enskilda bedömningar om smak så har jag svårt att avgöra om jag tyckte -67 eller -50 var bäst.
Jag vill slutligen passa på och tacka Steven Cameron som gjorde en strålande insats som provningsledare och även Symposion som arrangerade en enastående provning.
Enligt mig finns det egentligen bara tre olika förhållningssätt som känns rimliga när det kommer till att upptäcka ny whisky i de högre prisklasserna, eftersom jag tyvärr är långt ifrån någon rik person (även om jag klarar mig mer än gott, vill tilläggas!)
Antingen så satsar man i mitt tycke på ...
Alternativ 1: att komma över en mindre flaska av den sort man är intresserad av för en betydligt mindre kostnad än en vanlig buteljering, då det nästan alltid finns de som samplar upp whisky som de själva vill testa, men som inte heller har råd att köpa på sig hela efter hela. Fördelarna med detta alternativ är många, men det främsta är nog den stora valfriheten, något som är extra bra för den som redan har ett hum om vad den tycker om, eller vill testa mer utav! Självfallet går det även bra att skjuta från höften och chansa hej vilt (det är ofta också en del av det roliga!), men då får man också räkna med att det då och då kan gå helt åt pipan.
Alternativ 2: handlar också om att testa whisky genom att sampla, men här befinner du dig istället i den andra änden av händelsernas centrum och får därigenom göra grovjobbet själv och sköta samplandet helt på egen hand! Detta är någonting som jag skulle vilja påstå är en rätt så tung uppgift att ro i land, något som säkerligen många andra samplare skulle skriva under på! För min del är det därför någonting som jag nästan helt slutat med, då jag helt enkelt är lat av min natur, men en positiv aspekt är helt klart att att valfriheten till och med blir än större än vad som är fallet med alternativ 1! Så det är alltid positivt!
Alternativ 3: är då det som kvarstår, det jag föredrar mest själv och även det som jag tänkt fokusera på i dagens blogginlägg - vanliga hederliga whiskyprovningar! Det finns ett flertal anledningar till varför jag kommit att föredra just detta sätt att testa ny whisky och låt mig nu utveckla varför!
Varför Whiskyprovningar är bäst!
En whiskyprovning är enligt mig det ultimata sättet att testa ny whisky, då det förutom att det blir billigare än att köpa en eller flera flaskor själv, nästan alltid bidrar till en trevligare whiskyupplevelse i största allmänhet och därigenom också någonting som förhöjer smakupplevelsen! "Delad glädje är dubbel glädje", sa någon smart person och det ligger extremt mycket i det, om du väljer att lyssna på visa mina ord! De möten du gör med andra whiskyintresserade under en provning tenderar dessutom att kunna leda till så ofantligt mycket mer positiva saker (inte heller enbart whiskyrelaterat), exempelvis nya råd och tips som du kanske annars aldrig skulle ha blivit varse om.
För den som är relativt nykär whiskydrickare anser jag till och med att mervärdet är än större, då en whiskyprovning är ett mycket effektivt sätt att få ett hum om vilken otrolig bredd som finns tillgänglig inom whiskyns ständigt växande universum, och varför det exempelvis kan vara värt en extra hundralapp eller två, för att nå upp till en ny kvalitetsnivå med helt nya smaksensationer till följd!
Låt oss först göra en sak klart. Jag är ingen sherry tok alls, har alltid föredragit bourbon framför andra fat när det gäller lagring av whisky. Sherry lagrad whisky har på senare år skapat hysteri på många sätt. Folk älskar den mörka färgen. Många säger sig också älska de tunga fruktiga ibland nästan köttigt sträva sherry tonerna. För mig har det alltid varit bourbon framför sherry men det finns ju undantag som alltid. Kanske är det främst för att sherry är en såpass mycket större chansning. Jag har provat många bra sherry lagringar men minst lika många mindre lyckade. Så vad har nu Bergslagen skakat fram.
Destillat Stockholm är en helt ny mässa i Sverige med inriktning på enbart olika destillat. Men årtiondets krock med Cinderella gjorde inte saken enkel. Cinderella är mässan som drar alla whiskynördarna, så är det bara. Att de dessutom hållt på i nio år på Viking Line gör inte saken enklare. Man kan också konstatera att det finns ganska många av typen nördar som åker på just Cinderella i detta lilla land. Visst funkar konceptet bra med Destillat Stockholm. Formatet är avskalat men snyggt inramat och bra uppdelat. Waterfront inte minst bidrar till upplevelsen. Grymt bra lokaler och läget mitt i Stockholm kan man inte klaga på. Drygt 55 utställare och det mesta bland destillaten är representerat.
Jag fick nyligen nys om ett mycket spännande whiskyprojekt som håller på att ta form i Eskilstuna. Det lät helt enkelt för bra för att jag skulle låta det passera så jag beslöt mig för dyka ner och titta lite närmare.
Eskilstuna har en speciell plats i mitt hjärta. Det var ju där som Jocke Berg och grabbarna i Kent växte upp och även om det inte direkt varit alltigenom positiva texter som producerats av herr Berg om Eskilstuna så går det inte att komma ifrån att det var där det började.
Box whisky står inför en omvälvande tid liksom branschen också gör rent generellt. Sprittillverkning och framför allt den genuint hantverksmässigt tillverkade har haft en brant kurva uppåt de senaste åren. För ett antal veckor sedan skrev jag ett inlägg som handlade om den sinande gammelwhiskyn kontra den kraftigt ökande nytillverkningen. Jag kallar dem gärna för "craft whisky contractors" som tar saken i egna händer och driver på utvecklingen. Box passar bra in på beskrivningen. Det är ett gäng entreprenörer som tagit saken i egna händer. Oavsett vad som påverkat och inspirerat dem så trampar de nästan alltid upp sin egna stig och gör det mesta på sitt speciella sätt. Allt utifrån erfarenhet och noggrann research men kanske allra mest för att de har ett tydligt och väl genomtänkt mål med verksamheten. För Box är det inte bara att koka å köra.
JA DÅ VAR DET DAGS FÖR en liten reflektion från verkligheten igen...
Det var ett tag sedan jag orerade här men kände att inspirationen kommit flödande igen efter att många nya privata fat dykt upp på andrahandsmarknaden. Jag hör ofta folk prata om sinande lager å ena sidan och en överproduktion i den andra!?? Nya Distillerier ploppar upp i stort sett över hela världen och optimismen flödar. Jag ser nya etableringar i stort sett överallt i världen idag och positiva kunniga amatörer finns det gott om. Kunskapen hos entusiasterna ökar hela tiden och gruppen med whiskyintresserade har en stadig kurva uppåt. Man kan fråga sig själv hur länge detta kan fortsätta!??
Sommar. sommmar, sommarrrrrr....
Den i Sverige så efterlängtade sommaren minfesteras nästan alltid i en fråga om väder. Vi lever stora delar av våra liv genom vädret och detta är en allt mer påtaglig form av tillit till något som vi aldrig kommer att kunna styra över. Men mitt i allt gnäll och tjat om dåligt vädret så finner vi ändå energi till att njuta av att vara lediga under den period av året där chanserna till sol och värme ändå få anses som störst. Jag njuter lite extra av att kunna sitta ute med en dram och kanske ännu hellre en god kall öl. Sommaren är dessutom den enda tiden på året då jag faktiskt kan njuta rejält av riktigt blaskig ljus öl utan speciellt mycket annat är yrseleffekt!! Bara den är kall. En tung stout kan i samma anda tendera att bli lite för mastig en varm, solig sommardag. Så blasket till trots så är det en riktig ynnest att få sitta med en ljus, kall öl och en sommardram och känna lugnet, värmen och mörkret sakta sjunka och slå sig ner över oss som en filt. Svensk sommar är bra, när den är bra och vad som avgör det braiga det är ju upp till var och en att avgöra. Jag kan ex. njuta av regnet efter flera varma dagar. Det fräschar upp, spolar bort allt damm och luktar gott. Det är just då när det regnar som mest mitt i den varma sommaren som jag finner det absoluta lugnet.
Bättre sent än aldrig som man brukar säga. Det var ju 2 månader sedan denna mässan gick av stapeln!?? Men eftersom det glömdes bort och jag valde mellan att slänga eller publicera så fick det bli den senare.
En öl och whiskymässa i Göteborg växer så det knakar. Vill man växa så får man tyvärr ge avkall på något annat. I detta fallet möjligheten till en tydlig indelning. För mig blev årets mässa i Göteborg rörig då det var väldigt utspritt mellan sprit och öl. För den vanliga besökaren som kanske enbart går dit för en skön eftermiddag/kväll så funkar ju detta ypperligt men för mig som har ett tydligt mål så är det inte riktigt funkis. Jag får springa kors och tvärs för att få till alla möten och det jag vill se eller uppleva.
Ja då sitter vi här på väg mot Malmö och provningen av den 75 år gamla whiskyn. Jag har precis stigit på tåget när detta inlägg tar sin början. Tåget som ska ta mig ner till Malmö och mässan. Det är ju lite pirrigt just nu måste jag erkänna, något annat vore en stark underdrift. Kommer på mig själv med att fumla lite i väskan för att kolla om jag glömt ngt. Visst jäklar!!! Hårvaxet kom inte med, men vem bryr sig egentligen om såna triviala saker!? jag lutar mig bakåt igen och det dröjer kanske en minut innan jag ska upp igen och denna gången är det lurarna som ska fram. Dags att komma i the right mode for whisky...
Det närmar sig med stormsteg den provningen som kommer att innebära en game changer för min del. Jag ska få chansen att prova det som få får under en hel livstid. Jag snackar naturligtvis om Världens äldsta whisky, en Mortlach Generations 75yo. Så här dagen före är det som att sitta på nålar.
Wolfburn är ett relativt nytt destilleri som nöp platsen från Old Pulteney (snopet) som det nordligaste på det Skotska fastlandet.
I år så var de med på Cinerella Whisky Fair i januari och hade med sig diverse fatprover och new make som fanns att tillgå. Riktigt trist tänkte jag, som tyvärr fick förhinder och var tvungen att sälja min biljett.
Anki Ulvmåne (Mrs. Wolfmoon) hade dock lyckats få med sig en del hem och valde att dela med sig till flera whiskybloggare (Tack så hemskt mycket Anki!!) och arrangera en onlineprovning, där vi alla fick skriva och diskutera doft- och smakupplevelser med varandra. Ett riktigt roligt initiativ och en helt ny grej, för mig åtminstone!
I år så var de med på Cinerella Whisky Fair i januari och hade med sig diverse fatprover och new make som fanns att tillgå. Riktigt trist tänkte jag, som tyvärr fick förhinder och var tvungen att sälja min biljett.
Anki Ulvmåne (Mrs. Wolfmoon) hade dock lyckats få med sig en del hem och valde att dela med sig till flera whiskybloggare (Tack så hemskt mycket Anki!!) och arrangera en onlineprovning, där vi alla fick skriva och diskutera doft- och smakupplevelser med varandra. Ett riktigt roligt initiativ och en helt ny grej, för mig åtminstone!
Senaste kommentarer i detta inlägg
Kul och intressant läsning Bennie. Det ska bli kul att följa Wolfburn.
tisdag, 29 mars 2016 18:23
Tack så mycket Thomas! Jag håller med, tror det kan bli riktigt fina grejer detta ... Läs mer
tisdag, 29 mars 2016 19:24
Åkte själv med på denna kryssning och blev ägare till en flaska Wolfburn 60.4%.
Tycker om den mkt och är glad att ha den i min sam... Läs mer
torsdag, 28 april 2016 17:12
The experiment continues... Dags att redogöra för det första fat provet i vår tastenote cask experience resa. 2 månader har passerat sedan länge och destillatet höll c:a 60% abv. Vi hade en idé om att lagra egen whisky för att följa hur whiskyn utvecklas i fatet, idén växte till ett verkligt experiment (läs mer om själva projektet här) och vi har nu snart lagrat i 3 månader. Iom de första 2 månaderna har passerat har vi nått en viktig milstolpe och de första proverna har gått ut till en grupp med referenspersoner. Destillatet har börjat ta till sig av ekens smakämnen och det är ett mycket aktivt fat som vi lyckats få tag i.
Jag trodde nästan inte att jag skulle få till detta och avsluta skildringen från Islay. Men så kommer mina sista ord trots allt. Bättre att posta än att slänga tänkte jag. Som jag konstaterade i förra delen av reseskildringen så tar det tid, mycket tid att få ner saker och ting på pränt. Det kommer oftast för mycket annat emellan.
Kostnad, kvalitet och profit! Hur hänger det ihop? Den senaste tiden har vi sett en mängd höjningar av priser på den svenska marknaden och men också internationellt. Med den ständigt ökande efterfrågan så kommer prsiet att spela en allt viktigare roll för vad vi kommer att köpa. i denna debatten så kommer konsumenterna att vara förlorare i ena änden och vinnare i en annan. Aldrig har vi sett så många nya distillerier se dagens ljus som de senaste åren och efterfrågan på whisky verkar inte minska utan det är snarare tvärtom.
Senaste kommentarer i detta inlägg
Ja du Tusse det är en gåta hur de prissätter. Men att det ska kosta 3x så mkt att få hit det är ju märkligt. HP har ju en mycket k... Läs mer
onsdag, 16 december 2015 18:42
Ett bra exempel på prisskillnad mellan importörer är Rebel Yell. En Bourbon som kostar run $15 i USA och således klassas som en va... Läs mer
onsdag, 16 december 2015 21:43
Vi har länge funderat på att genomföra ett experiment med egen lagring av sprit. Efter ett antal besök på distillerier och föreläsningar av bl.a. Roger Melander på Box Whisky känner vi oss redo att kicka detta projekt. Vi har samlat information samt kunskap, provat att slutlagra i småfat och övat massor med blending i både lyckade och mindre lyckade blends. Så vi känner oss nu redo att flytta detta till skarpt läge.
Senaste kommentar i detta inlägg
Kult! ... Läs mer
torsdag, 03 december 2015 20:27
Jag brukar vila på hanen en del och det tar liksom tid att få ner allt när man fått uppleva så otroligt mycket på kort tid. Så låt oss nu åka tillbaka till Islay igen och ta del av fortsättningen på "The Islay journey".
Så var det äntligen dags igen med en riktig höjdarprovning i Patriks whiskydungeon!
En härlig blandning av gäster, gamla som nya började droppa in vad sjutiden i fredags. Många var mycket förväntansfulla, då riktigt fin whisky utlovades.
En härlig blandning av gäster, gamla som nya började droppa in vad sjutiden i fredags. Många var mycket förväntansfulla, då riktigt fin whisky utlovades.
Senaste kommentarer i detta inlägg
By far den bästa provningen.Mysig atmosfär och fina wiskyn
måndag, 28 september 2015 19:42
Jag kan bara hålla med Artur! ... Läs mer
onsdag, 21 oktober 2015 20:30
Som en lite spinnoff på tidigare inlägg så vill jag passa på att hylla Laphroaig på sin 200 årsdag. Det bemötande vi fick när vi var där var helt fantastiskt och de förtjänar att bli uppmärksammade lite extra.
En åsikt betyder mycket om man lyckas dela den med många. Men en åsikt som ingen hör tystnar och försvinner. Laphroaig har lyckats väldigt väl med både sin whisky och sättet hur de når ut till whiskydrickare. Världen över har de nu startat en 200 år jubilerande kampanj share your opinion (www.laproaig.com/opinion) och vill att vi som dricker Laphroaig ska berätta om och beskriva Laphroaig och vad det är för oss. För mig har Laphroaig alltid handlat om hantverk, tradition och det genuina inom whisky.
För drygt ett halvår sedan tog jag ett av de viktigaste besluten hittills i mitt liv. Jag beslöt mig för att hänga på Peter och Tommy på Svenska Eldvatten till den mytomspunna ön utanför Skottlands nordvästra kust Islay. För mig har det varit en dröm sedan nästan 20 år tillbaka i tiden att en gång få åka dit och se legendarerna på plats. Med tanke på min nivå av nördighet inom whiskyns värld idag så borde jag åkt dit för länge sedan.
De flesta som huserar i den svenska myllan och som gillar whisky har nog ngn gång drömt om att få sätta foten på Islay. Det är en fantastisk ö inte bara ur Whiskyns perspektiv utan bjuder också på ett kargt men fantastiskt böljande och härligt landskap. De öppna torvfälten dominerar stort tillsammans med bergen och nästan vart man än vänder ögat kan man se en torvtäckt och därtill de karakteristiska staplade färdigskurna torvblocken som nästan liknar små pyramider.
The real Peatlands...En klassik Islay vy
För ca 3,5 år sedan så började mitt whiskyintresse ta fart. Jag ville testa så många sorter av denna gyllene dryck som möjligt. Detta resulterade i ett maniskt köpande av olika flaskor som knäcktes upp ganska tätt efter inköp för att stilla min nyfikenhet.
När det var som allra värst, så överdriver jag inte om det var 35+ flaskor som folien låg i soporna för längesen. Kanske inte nått större problem för många, men jag, som är en sparsam drickare har tillräckligt svårt för att tömma en flaska. Sen till råga på det så kunde ju den nyss inköpta flaskan varit allt från fantastisk till.. Medioker. Med andra ord så kunde det gå ännu långsammare tills man kunde göra en "BK" (bottle kill).
Senaste kommentarer i detta inlägg
Jättekul att du läste Johan! Det är en väldigt intressant grej att testa så jag rekommenderar starkt att du gör det! Gärna med en ... Läs mer
lördag, 19 september 2015 11:05
För tredje året i rad höll Falkenberg Öl och whisky sin festival i helgen som gick. I Falkenbergs egna globen "Falkhallen" hade dryga 50 utställare slutit upp för att ta emot besökarna under dagarna 2. Självklart var Tastenote där i egenskap av mig själv, Roland och Bennie.
Vi kan bara konstatera att mässgeneralerna Fredrik Almryd och Fredrik Carlsson levererat i sedvanlig ordning en fantastisk mässa med alla de inslag som måste till för att skapa god och härlig stämning! Tyvärr satte en strålande sol lite käppar i hjulen inledningsvis för arrangören då många med stor sannolikhet valde stranden framför Falkhallen.
Senaste kommentar i detta inlägg
Flott oppsummering, Patrik! ... Läs mer
torsdag, 27 augustii 2015 07:09
Äntligen kan vi presentera månadens drams för Juli.
Vi har varit lite sega under semestern och missat att uppdatera "månadens drams" och vi skyller det på semestern. Vädret har lämnat en hel del mer att önska denna sommar men vi har istället satsat på att vila upp oss rejält inför hösten som kommer att bli mycket intensiv. Vi kommer att besöka mässor, intervjua folk i branschen samt resa till Skotska ön Islay och mycket mer. Vi hoppas kunna stoppa in en och annan intervju med nyckelpersoner i branschen samt att vi vill jobba exyra hårt på att utöka antalet medlemmar på siten.
Som månadens drams har vi utsett den självklara Craigellachie som kom in i standardsortiment på Systembolaget under maj månad. VI tycker att den är så pass bra och väl värd en månadens most bang for the buck. Kolla exemplevis in Magnus Hillmans tastenote här.
Vi har pratat om det länge och länge har skjutits på framtiden, så när en inbjudan dök upp från Hasse och Roger på Box single Maltwhisky så var det ju inte ens läge att fundera. Vi tackade jag hela gänget (Roland, Bennie och undertecknad) och klev på planet mot Stockholm vid lunchtid fredagen den 15:e maj. På Arlanda mötte Hasse och Roger upp oss för vidare färd mot distilleriet. I Ångermanland där Box är beläget finns ett sceneri som få andra län i Sverige har och här hittar man det som enligt flaskorna alltså är ”The High Coast Destillery”. Beläget otroligt vackert strax norr om Kramfors utmed Ångermanälven. Vi strandar efter en drygt fyra timmar lång bilresa vid Hotell Höga Kusten. Efter incheckning sitter vi alla ner för att avnjuta en trerättersmiddag. Vi är nio bloggare samt Hasse och Roger. Ett litet men väldigt kompetent sällskap som skrattar och drar tokiga historier tillsammans. Det märks att alla sett fram emot detta och stämningen höjs allt eftersom.
Senaste kommentarer i detta inlägg
Riktigt bra skrivet!!
fredag, 04 september 2015 19:23
Årets Limburg mässa sällar sig som en av de största höjdpunkterna bland mässor som jag besökt. Under själva bussresan ner höll Magnus Fagerström en provning ombord på bussen som vi (Patrik och Roland) skrev ner våra upplevelser kring och detta har nu blivit dags för oss att dela detta med omvärlden.
Först ut strax efter att vi nått den tyska gränsen var en Glen grant 10yo. Buteljerad på 80 talet och med 43% i abv. Det finns fortfarande en del äldre buteljeringar att hitta på olika auktioner berättar Magnus och just denna var ett riktigt fint exempel på en tidig 80 tals buteljering. Det första som slår oss är den otroligt mineraliska känslan (svårt att förklara detta) och definitiva kolatoner samt brända mandlar. väldigt old style whisky med en tjock, fet och otroligt kraftfull doft trots sina ringa 43 hästkrafter. Fruktig med närmast tropiska inslag, ananas, persika och papaya förstärker det totala intrycket. Stark inledning med andra ord och en riktig pang på whisky i ett sofistikerat format. Den är framför allt oerhört balanserad och man får nästan exakt samma saker med sig från doften till smakerna. Från en stor fet doft som exploderar i glaset till rund och fyllig smak. Man kan säga att smaken bekräftar intrycken fullt ut. Tjock och fet med frukter som fläskar på så det står härliga till. Magnifik whisky i all sin glans. Det som ger det där lilla extra är den oerhört fina balansen. Faten och kvaliteten på dem var bättre förr det vet vi. Detta var ju innan hantverket blev en industri och där känsla och passion i mycket ersatts av ren kemi. En mycket bra start på den långa bussresan ner till paradiset.
Senaste kommentarer i detta inlägg
jag minns inte exakt vad det var med just denna buteljen gick det inte att utläsa vilken styrka i % som fanns utan endast 100 proo... Läs mer
måndag, 18 maj 2015 20:04
Very envious of the Knowledgeable Nine Ninjas who went North. . I went last juni (2014) to the Festivalen on 28th. Stayed at Harno... Läs mer
söndag, 24 maj 2015 21:04
ha ha mr. Gold you nailed the problem there. I guess "never tell" before its to late is the way to go.
I found myself suddenly in... Läs mer
måndag, 25 maj 2015 09:39
Vi har alltid haft en förkärlek till dryckesmässorna. Likt ett barn som väntar på tomten så pumpar hjärtat alltid lite snabbare i väntan på nästa mässa. man kan helt enkelt säga att vi har lite julafton varje gång vi kliver in på en mässa.
I flera år har vi haft ögonen på Limburg som den enda mässan man bara måste besöka minst en gång innan man går vidare till änglarnas boning. I år fick vi chansen att åka dit tillsammans med Magnus Fagerström som var med och arrangerade resan samt ett glatt gäng på c:a 20 personer.
Påsken 2015 blev en av de bästa när det gäller väder och jag tror att det var många grillar som kom fram under helgen. Trots bitande kall vind så släpade även jag ut min gamla Weber på långfredagen och placerade den så centralt som möjligt för solen att värma upp grillmästarn själv. Trots detta så bet kylan mig ända in i benmärgen. Jag var ju förkyld redan innan med flera desperata försök (inkl en bourbon provning dagen innan med tastenote) att hålla den borta med högoktanig sprit så hade den bitit sig fast.
I detta läget dyker det som alltid upp viktiga frågor. Inte bara vilken sprit som passar bäst för att mota Olle i grind och sätta stopp för det outtömliga flödet av snor och slem från näsa och hals. Än viktigare är ju vad ska man bör dricka under tiden man grillar. Den självklara grillölen är väl lika säker som amen i kyrkan, men nu är det inte grillölen jag syftar på. Hur ska man välja whisky när det står 5 grader på termometern och vindens kyleffekt ligger närmare nollan. Att dricka kall whisky vore lite som att skrika fan i just den kyrkan. Man gör det helt enkelt inte. Så vilken dryck klarar kylan bäst?
Senaste kommentar i detta inlägg
Hva endte du med å gjøre? Drakk du bourbon, eller?
Jeg har testet whisk(e)y med is, og jeg er definitivt enig i at kulden kamufl... Läs mer
tisdag, 07 april 2015 17:45
Då var det dags att utse månadens whisky. Vi ligger lite efter med mars men bättre sent än aldrig och här kommer våra utsedda drams.
Månadens Dream dram har nog varit den enklaste att utse. Vi fastnade hemma hos Stefan Andersson en kväll för att antal veckor sedan och blev bjudna på Laphroaig 27yo. Hela gänget blev blåsta av stolen av denna dream dram som var av exceptionella mått. Det var för flera av oss en topp tre dram BANG utan tvekan. Så att valet föll på denna som månadens dream dram var inte så konstigt.
Senaste kommentarer i detta inlägg
Man tackar för inputen Martin!
Jadu det är ett previlegium att ha fått prova den där 27 åringen och den passade därför ypperligt... Läs mer
tisdag, 24 mars 2015 10:56
I fredags höll tastenote hov i sina spritlokaler och 23 törstiga själar hade bokat upp sig för att syna spriten.
Under kvällen provades det whisky från i stort sett hela skottland. från Old Pulteney allra längst upp i norr till Glenkinchie allra längst ner i söder via Speyside och Cragganmore samt en liten avstickare ut till Islay och Bunnahabhain.
Eftersom vi kvällen till ära testade ett för tastenote nytt koncept med att dela in deltagarna i 4 grupper så kom också vår förvåning att handla om hur aktiva alla deltagarna skulle bli. Man diskuterade, vred och vände på sina favoriter och man resonerade utifrån sin nivå och kunskap. Vi båda förvånades över detta faktum att deltagarna var oerhört med på noterna och verkligen ville gå till botten med detta och presentera ett ärligt och seriöst svar. Tillsist kunde en vinnare för kvällen koras och det blev kanske lite otippat den mest lättillgängliga av allt som provades.
Senaste kommentar i detta inlägg
Takk for en interessant smaking! Det var spennende å jobbe sammen i gruppe for å sette ord på lukt og smak. Jeg likte det konsepte... Läs mer
måndag, 30 mars 2015 07:41
I fredags höll tastenote hov i sina spritlokaler och 23 törstiga själar hade bokat upp sig för att syna spriten som erbjöds.
Under kvällen provades det whisky från i stort sett hela skottland. från Old Pulteney i norr till Glenkinchie allra längst ner i söder via Speyside och Cragganmore samt en liten avstickare ut till Islay och Bunnhabhain.
Eftersom vi kvällen till ära testade ett helt nytt koncept med att dela in deltagarna i 4 grupper så kom också vår förvåning att handla om hur aktiva alla deltagarna var. Man diskuterade, vred och vände på sina favoriter. Tillsist kunde en vinnare för kvällen koras och det blev kanske lite otippat den kanske mest lättillgängliga av allt som provades.
Eftersom vi kvällen till ära testade ett helt nytt koncept med att dela in deltagarna i 4 grupper så kom också vår förvåning att handla om hur aktiva alla deltagarna var. Man diskuterade, vred och vände på sina favoriter. Tillsist kunde en vinnare för kvällen koras och det blev kanske lite otippat den kanske mest lättillgängliga av allt som provades.
Då var det så dags för tastenote 2.0. Vi tar ett rejält kliv framåt och sätter bollen i rullning igen. Det vi påbörjade för ett drygt år sedan har nu blivit till ett helt nytt och mycket större kapitel. Vi vänder nu blad och kastar oss ur startblocken och satsar allt. Vi älskar att hålla på med detta och sällan har väl intresset varit så stort för whisky och andra destillat som just nu. För oss på tastenote har resan hittills varit oerhört spännande och vi har försökt hänga med på branschens egna berg o dalbana under året som gått. Förhoppningsvis har vi blivit lite klokare, mer ödmjuka, definitivt äldre och kanske även något gråhårigare.
Tastenote.se har hela tiden handlat om att vara en mötesplast för alla som gillar whisky, och alla som väljer att bli medlem kan dela med sig av sina erfarenheter. När vi lanserade för drygt ett år sedan så insåg vi snart att vi hade gått lite snabbt fram. I vår iver att skapa något helt fantastiskt så hade vi krånglat till det och gjort delar av siten lite för svår. Vi har nu förenklat så att alla kan känna sig hemma. Framför allt så har det blivit mycket enklare att skriva tastenotes. Efter lanseringen för drygt ett år sedan har vi ställt mycket frågor till våra medlemmar. Vi har testat på våra vänner i branschen och undrat hur vi kan göra allt enklare.
