För ca 3,5 år sedan så började mitt whiskyintresse ta fart. Jag ville testa så många sorter av denna gyllene dryck som möjligt. Detta resulterade i ett maniskt köpande av olika flaskor som knäcktes upp ganska tätt efter inköp för att stilla min nyfikenhet.
När det var som allra värst, så överdriver jag inte om det var 35+ flaskor som folien låg i soporna för längesen. Kanske inte nått större problem för många, men jag, som är en sparsam drickare har tillräckligt svårt för att tömma en flaska. Sen till råga på det så kunde ju den nyss inköpta flaskan varit allt från fantastisk till.. Medioker. Med andra ord så kunde det gå ännu långsammare tills man kunde göra en "BK" (bottle kill).
En jäspning ljuder när en flaska har stått såhär under en längre tid...
- Många jag har diskuterat detta problem med brukar nästan alltid svara samma sak - hälla över innehållet till en mindre behållare.. Självklart funkar ju det. Man minskar volymen syre som får plats i behållaren som leder till mindre oxidation - alltså hålls spriten (mer) intakt.
Däremot så kan jag tycka det är lite synd, då man ändå vill att innehållet ska matcha flaskan du häller från. Det är ju faktiskt väldigt charmigt när korken poppar vid öppning, kanske att whiskyn kluckar i halsen på ett speciellt sätt när man häller upp och kanske allra främst - att vid en trevlig tillställning när en skara vänner är samlade runt ett bord och det är dags för en whisky - vill man inte se flaskan på vad man dricker då? Det bidrar ju såklart till stämningen, även om texten ofta är aningen överromantiserad.
- Som många vet, så är ju också sampling ett utmärkt alternativ - ifall du kan nöja dig med den lilla volymen som blir över. Dessutom så kan man ju se det som att man sprider glädjen över att dela smakupplevelser med andra.
Sampling - kul för både dig och andra!
- Eller kanske kan man komponera en "slatted malt", eller sin egna blend? Mer om detta kan ni läsa i ett annat inlägg där min käre kollega Putte har laborerat hemma hos sig i sin man cave.
Sedan så finns det lite mer okonventionella metoder..
- Elektroniska vakuumpumpar man fäster i flasköppningen som tömmer tomrummet i flaskan på luft (syret med, såklart). Dessa ser ju också till att aktivt hålla miljön syrefri. Det enda man egentligen borde passa sig för är batterinivån.
Och till sist, något jag tänker testa själv.. Eller rättare sagt utsätta mina kära whiskykollegor för!
För något år sedan så tog systembolaget in en ny produkt, inte något alkoholhaltigt och inte en alkoholfri dryck heller, för den delen. Jag tänker på de lite mer udda produkterna som finns på varje hyllrygg, typ presentförpackningar och dropstoppers. Där finns nämligen en gasbehållare som, när man greppar tag i den - känns helt tom. Detta dock, är en helt full patron med olika gaser som hjälper din dryck att hålla sig i det skick du hade den i när korken drogs av senast (mer detaljerad information om hur det funkar kommer längre ner i inlägget).
Private Preserve, som den så fyndigt heter, är en noga utvald blandning av gaser (argon, kvävgas och koldioxid) - det vill säga mer eller mindre samma gaser som finns i luften vi andas, bortsett från syret. Likt en vinetikett på gasbehållaren så hintar den ju till vad den främst var framtagen för - vin, det vill säga. Men om man läser det finstilta, så hävdar de att det går att använda på andra alkoholhaltiga drycker: "scotch", bourbon, cognac osv. Åsikterna jag lyckats hitta angående denna produkt inom whiskyvärlden är föga, men många är kritiska till den. "Nä, inte tänker jag ha kemikalier i min whisky" och liknande. Lite underligt, tänker jag. Med tanke på mitt intresse för kemi, så har jag länge tänkt att detta måste fungera, utan någon större oro över att det egentligen skulle påverka smaken. Man kan väl kanske säga att jag är jävig på grund av detta, så vad är det bästa sättet att få ett oberoende resultat?? Utsätta andra för det, förstås! Och självklart ovetande!
Experimentet
Till att börja med så valde jag en whisky som jag först och främst känner till väl och har druckit många gånger, men också som jag vet ändrar sig märkbart ju mindre som är kvar i flaskan. Mitt val var då en oöppnad Glenfarclas 15, som enligt mig uppfyller dessa kriterier.
Glenfarclas 15
Folien rycktes och två tomma helflaskor á 70 cl fylldes med 10 cl i vardera pava = en bottenslatt i varje, mer eller mindre. Tanken bakom detta är att whiskyn ska utsättas för så mycket syre som möjligt och att skillnaderna borde också vara så stora som möjligt.
Gasen användes på Bruichladdichflaskan (den genomskinliga) - ett långt sprut, följt av tre korta. Ardbegflaskan fick vara helt obehandlad. Som referens så hälldes också två stycken glasflaskor på 5 cl vardera upp till brädden = minsta möjliga exponering för syre.
Så vad kunde man förvänta sig med detta?
Min hypotes: Om produkten fungerade så skulle den behandlade flaskan smaka identiskt med de små glasflaskorna och Ardbegflaskan (som var som sagt helt obehandlad) skilja sig mest.
Till utförandet!
När flaskorna fick stå i cirka två veckor så var det dags att ta in mina kära Tastenote-kollegor och försökskaniner Roland och Patrik. Helt ovetandes om vad detta experiment handlade om så fick de tre glas, flaskorna var numrerade och jag instruerade dem endast: "Jag vill att ni ska skriva ner och diskuterar skillnaden mellan dessa tre sorter, alltså inte nödvändigtvis vilken som är bäst"
Och så var diskussionen igång! Många frågor kom åt mitt håll i hopp om att fiska upp någon ledtråd om vad detta faktiskt handlade om - "är det olika eller samma whiskies?" "Har du gjort något med dom olika flaskorna?"
Till att börja med så valde jag en whisky som jag först och främst känner till väl och har druckit många gånger, men också som jag vet ändrar sig märkbart ju mindre som är kvar i flaskan. Mitt val var då en oöppnad Glenfarclas 15, som enligt mig uppfyller dessa kriterier.
Glenfarclas 15
Gasen användes på Bruichladdichflaskan (den genomskinliga) - ett långt sprut, följt av tre korta. Ardbegflaskan fick vara helt obehandlad. Som referens så hälldes också två stycken glasflaskor på 5 cl vardera upp till brädden = minsta möjliga exponering för syre.
Min hypotes: Om produkten fungerade så skulle den behandlade flaskan smaka identiskt med de små glasflaskorna och Ardbegflaskan (som var som sagt helt obehandlad) skilja sig mest.
När flaskorna fick stå i cirka två veckor så var det dags att ta in mina kära Tastenote-kollegor och försökskaniner Roland och Patrik. Helt ovetandes om vad detta experiment handlade om så fick de tre glas, flaskorna var numrerade och jag instruerade dem endast: "Jag vill att ni ska skriva ner och diskuterar skillnaden mellan dessa tre sorter, alltså inte nödvändigtvis vilken som är bäst"
Det analyserades..
Det doftades..
.. Och det antecknades
Och ju mer diskussion mellan de två, desto mer på spåren var de mig:
"Ok, men vi är väl överens om att det är samma destillat, men nånting har du ju gjort med dem.. Har du lagrat dem på fat? Gjort en blend?"
fr.v: 1: Obehandlad 70cl-flaska. 2: 5cl-flaskor fyllda till brädden. 3: Behandlad flaska
För att försöka samla ihop deras intryck, så saxar jag lite från deras anteckningar.
Kommentarer om flaska #1:
- "1:an bjöd på djupare koncentration i doft. Mer "slät" i smak och eftersmak."
Kommentarer om flaska #2:
- "2:an är stängd i doft men har en stor pondus i smak och eftersmak"
- "Lätt tvålig ton som känns industriell"
- "även i smak är den motståndskraftig och är något strävare i eftersmaken. Inte dålig men för sträv för mig."
Kommentarer om flaska #3:
- "3:an påminner mycket om 2:an och 1:an är den som skiljer sig mest från dessa tre"
- "3:an påminner om 2:an i doft men ligger mellan 1:an och 2:an i smak"
- "Sötare och mer rund än #2. Inte lika sträv i eftersmaken heller."
Summa summarum:
- "Om man adderar 3:ans smak i 1:an får vi en bra genomgående profil med djup doft och komplex smak."
- "Man kan sammanfatta med att ge 1 och 3 segern. Dock vill jag ha mer dofter i 3:an och mer POW! i 1:an, så om vi kombinerar dem så skulle det bli vinnaren."
Så hur kan vi summera upp det hela då?
När jag tittar tillbaka på anteckningarna så är det (till viss del) som jag hade hoppats på, det vill säga att 2:an och 3:an är lika varandra. Samtidigt så är det många andra kommentarer som motsäger detta. Vad detta kan bero på tror jag är först och främst tid: ju längre tid glasen utsätts för den öppna luften, desto mindre borde de skilja sig åt. Om man tittar på deras anteckningar och tänker rent i kronologisk ordning, så tycker de att 2:an och 3:an är lika varandra, men längre fram i deras notiser så råder det mer fokus på vad de saknar och gillar i varje glas.
En liten avvikelse som snappades upp var att #2 upplevdes som sträv och även lätt tvålig. Direkt när jag hörde ordet tvål, så kom jag på att en av 5cl-flaskorna faktiskt hade vält under tiden mellan fyllningen och experimentet, så kanske var det plastkorken som satte sin prägel här?
Redan efter ca 2 veckors "lagring" kunde skilnader märkas av, men planer finns på att göra om testet med längre "lagringstid" och återkomma med en till utvärdering då.
Kan man säga att Private Preserve funkar eller inte?
Det är ju självklart en tolkningsfråga, men utifrån två ovetande personers åsikter som jag vet har skarpa näsor och tränade smaklökar så vill jag tycka att det faktiskt fungerar. Oavsett, så kan man ju konstatera att det inte blir någon konstig bismak av produkten!
