Vi har alltid haft en förkärlek till dryckesmässorna. Likt ett barn som väntar på tomten så pumpar hjärtat alltid lite snabbare i väntan på nästa mässa. man kan helt enkelt säga att vi har lite julafton varje gång vi kliver in på en mässa.
I flera år har vi haft ögonen på Limburg som den enda mässan man bara måste besöka minst en gång innan man går vidare till änglarnas boning. I år fick vi chansen att åka dit tillsammans med Magnus Fagerström som var med och arrangerade resan samt ett glatt gäng på c:a 20 personer.
Våra förväntningar var höga från början men kanske inte riktigt på samma sätt som på de andra mässorna vi besökt. I Limburg var målet att se, prova och uppleva whiskyn innersta väsen. Vi hade en del koll på vad vi kunde förvänta oss men vi hade aldrig kunnat föreställa oss det vi mötte väl på plats. Där fanns ju ta mig tusan allt som man aldrig hade sett det förut! Tusentals buteljer som alla bara skrek på oss "PROVA MIG". Vårt mål var ju att prova rariteter, prata med samlare, handlare och leverantörer utan att för den sakens skull missa det som alltid borde vara målet, att ha roligt och njuta. Gissa om vi hamnat sjunde himlen :-)
Limburg bara fortsatte sedan att leverera på alla möjliga plan. Där fanns verkligen allt och från alla årtionden en sisådär 70 år bakåt i tiden. Alla typer var där, leverantörer, agenter och inte minst de privata samlarna som bl.a. de lite svårflörtade Italienarna som många pratade om. Att de alltid skulle ha med sig udda och galna buteljer rådde det inget tvivel om. Det kanske allra roligaste var alla dessa oberoende buteljerarna. Som exempelvis Jens på Sansibar som förutom sina Sansibar buteljer hade med sig en hel del från sin privata källare. Det dreglades en hel del vid det där lilla bordet som innehöll whiskys för hundratusentals kronor.
Vi hade även grymma tastings hos de sköna gänget på Villa Khontor där vi bland annat hittade en av mässans bästa Bunnahabhain i en Whisky agency butelj från 1987. Fantastisk var ordet och ryktet spred sig fort om flaskorna som försvann snabbt efter det.
Priserna spretade vilt hos vissa och var man bara på hugget så kunde man hitta fantastiska drams för förhållandevis väldigt lite pengar. Vi mötte en massa nya såväl som gamla stuvar bland buteljerare och från hela Europa. Detta är helt enkelt mässan alla vill vara på och då inte enbart som utställare. Här florerar även utställarna som besökare och provar och köper lika mycket som alla andra. Här är några av de vi mötte.
Serge och Bert från Liquid Art.
Robin från Black Adder.
Thomas (t.v.) från The whisky Chamber samt en kille från Scoma.
När vi nu så summerat mässan rent whiskymässigt visade det sig att vi hade hunnit med c:a 40-50 drams om dagen och fått med oss ett gäng flaskor hem. Inte utan att man känner sig lite stolt (men trött, skall tilläggas) med ett sådant resultat. Denna mängd whisky har ju självklart sitt pris å då menar jag inte enbart ekonomiskt. Det var trötta herrar som lämnade mässan båda dagarna och resan hem handlade i stort sett bara om återhämtning och vila. Så till den slutliga frågan, kommer vi att åka dit igen? Svaret är lika enkelt som att det blir en dram i glaset ikväll, SJÄLVKLART.
Mer bilder kommer i kommande bloggar samt ett reportage från bussresan där Magnus Fagerström höll en rullande autobahn provning.
