Bloggarkivet

Den 6 - 7 april arrangeras En Öl & Whiskymässan i Göteborg för 6:e året i rad. Jag har pratat med Svenska Dryckesmässors VD Stanley Wong för att ta pulsen inför årets tillställning.

Här samlas dem. Alla whiskynördar på en och samma båt. Vilket kaos!! Underbart kaosigt kanske man ska säga? 😃

Det var fjärde året som resan blev av för min del. Det är ju verkligen helt magiskt att man kan, som alltid köpa flaskorna på plats, att nästan varenda person som man delar intresset med och massvis med branchfolk - är alla samlade på samma plats. Något som är både fantastiskt kul, stressigt och lite jobbigt på en och samma gång. Det kanske är för att det är första gången jag åker på första dagen, men jag upplevde att det var så mycket folk överallt. Det trängdes och att komma fram till vart man skulle kunde ta ett tag. Jag vill ju absolut inte påstå att det var på grund av mässan, utan jag är ganska säker på att alla vi som är ombord är helt likasinnade. "JAG ska ha den flaskan. JAG måste smaka på den och den whiskyn." Ja, jag tror att vi alla kan hålla med om att det är lite djungelns lagar som gäller ibland vid dessa tillfällen. 

Men! Nu är det ju ändå whiskyn som detta ska handla om! Redan dagen före det begav sig så lade jag märke till en bild på kryssningens webbsida, en bild på en Old Pulteney single cask. Märkligt då det inte hade utannonserats någonstans, inte ens på Cinderellas hemsida! Då Old Pulteney länge har varit i mitt hjärta, i särskildhet ex-bourbonlagringar så var det ju bara till att knalla dit omedelbums och räcka fram glaset!  

Det testades även något som åtminstone jag aldrig hört talats om förr - nämligen Angels Nectar. Två sorters blended malt scotch whisky som Robert Ransom står bakom - en herre som har varit med i branschen sedan länge, dock under Glenfarclas regi som brand ambassador. Det erbjöds två sorter: First Edition som består av whisky från Speyside och Highlands, samt rich peat edition där som namnet säger är en blandning av torvrökt whisky. Jag testade den sistnämnda varianten, där jag vill minnas att Robert sa att alla komponenter i den var rökta destillat från högländerna. "Inte många att välja på då" sa jag och han svarade "There's a few.." med ett litet flin på läpparna.

Under andra dagen så hölls även en mycket speciell och unik provning. Sex sorter av anrika Macallan, buteljerade av Gordon & Macphail. I denna fantastiska uppsättning med whiskys från serien Speymalt gick vi igenom ynglingar som destillerats från 2007 ända bak till äldre lagringar där faten fylldes så tidigt som 1950 (!!!). Vid såna här tillfällen blir det väldigt svårt att kunna göra utförliga tastenotes, så jag håller mig kort här.

2007-2016, lagrad på 1st och 2nd fill sherryfat

Doft: Förvånansvärt ung doft, mestadels hintar till new make, inget som direkt tyder på sherry.

Smak: väldigt maltigt, mindre new make. Lite "skitig" på ett härligt sätt.

Eftersmak: ganska kort, lätt bitter.

1998-2016, lagrad på 1st fill sherry, refill bourbon och refill american hogsheads

Doft: lustigt nog en ganska redig sherryinfluens i jämförelse med 1:an. Övermogen frukt

Smak: en ganska tung munkänsla med en typisk russin-aktig sherrysmak

Eftersmak: medellång, aningen ekig

1988-2016, lagrad på 2nd fill sherry hogsheads

Doft: väldigt komplex, aningen ekig, svavel?

Smak: ekig, aningen bittra toner i bakgrunden

Eftersmak: medellång och lätt bitter

1971-2010, lagrad på en 1st fill sherry hogshead och en sherry butt

Doft: härligt knäckig, apelsinmarmelad, farmorsgodis á la fruit drops

Smak: bränt socker, lätt ekighet och apelsinmarmelad igen

Eftersmak: medellång och len

1967-2016, lagrad på en 1st fill sherry butt

Doft: ganska estrig i form av röda tropiska frukter, gamla tidningar

Smak: tjock munkänsla med de röda tropiska frukterna, brännt socker

Eftersmak: aningen ekig och medellång

1950-2006, en 1st fill sherry butt

Doft: Även här mycket knäck och apelsinmarmelad, väldigt sansad efter alla år på fat.

Smak: Apelsinmarmelad, härligt integrerad ekighet, brownies

Eftersmak: medellång och angenämt ekig.

Jag måste säga att det var väldigt häftigt att ha fått testa Macallan, i synnerhet från G&M. Här är whiskyn i fokus. I detta fallet är det inte en anrik, superlyxig kristallblåsare som har gjort flaskan som en supergammal whisky är behållen i. Likaså är det inte heller en flashig förpackning som flaskan kommer i, istället är det pappersrör, papperskartonger och slutligen en något finare trälåda som håller 1950:an i tryggt förvar. Man kan inte annat än att älska denna approach. Det jag tänker på är att det faktiskt är whiskyn det handlar om, inte den estetiska kompositionen. 

Jag tycker att alla buteljeringar hade väldigt egna egenskaper:

-07 var bråkig på ett väldigt lekfullt sätt som gav en extra dimension av spänning, 

-98 var kanske den som jag fattade minst tycke för, då den i min mun var mer dominerad av sherry än destillerikaraktär. Inte så komplex eller spännande, helt enkelt.

-88 kom jag fram till väldigt fort var den absolut svåraste att ha att göra med. Då menar jag inte alls på ett dåligt sätt, utan vill mer påpeka komplexiteten den besatt. En sådan här gubbe får man sitta flera gånger för att lyckas lösa 😃 

-71 Osch!! Doften var bra nära 25/25, åtminstone i det läget där jag befann mig i för stunden! Bästa näsa på denna helt enkelt.

-67 Fantastisk smak.

-50 Doften var riktigt fin på denna med, inte i klass med -71:an men riktigt fin. Smäkmässigt var den bättre dock!

Sammanfattningsvis om man nu skall kora en vinnare så får det nog bli -71:an för sin balans och fantastiska doft! Men i enskilda bedömningar om smak så har jag svårt att avgöra om jag tyckte -67 eller -50 var bäst. 

Jag vill slutligen passa på och tacka Steven Cameron som gjorde en strålande insats som provningsledare och även Symposion som arrangerade en enastående provning.

Bättre sent än aldrig som man brukar säga. Det var ju 2 månader sedan denna mässan gick av stapeln!?? Men eftersom det glömdes bort och jag valde mellan att slänga eller publicera så fick det bli den senare. 

En öl och whiskymässa i Göteborg växer så det knakar. Vill man växa så får man tyvärr ge avkall på något annat. I detta fallet möjligheten till en tydlig indelning. För mig blev årets mässa i Göteborg rörig då det var väldigt utspritt mellan sprit och öl. För den vanliga besökaren som kanske enbart går dit för en skön eftermiddag/kväll så funkar ju detta ypperligt men för mig som har ett tydligt mål så är det inte riktigt funkis. Jag får springa kors och tvärs för att få till alla möten och det jag vill se eller uppleva. 

För tredje året i rad höll Falkenberg Öl och whisky sin festival i helgen som gick. I Falkenbergs egna globen "Falkhallen" hade dryga 50 utställare slutit upp för att ta emot besökarna under dagarna 2. Självklart var Tastenote där i egenskap av mig själv, Roland och Bennie.

Vi kan bara konstatera att mässgeneralerna Fredrik Almryd och Fredrik Carlsson levererat i sedvanlig ordning en fantastisk mässa med alla de inslag som måste till för att skapa god och härlig stämning! Tyvärr satte en strålande sol lite käppar i hjulen inledningsvis för arrangören då många med stor sannolikhet valde stranden framför Falkhallen.