Destillat Stockholm är en helt ny mässa i Sverige med inriktning på enbart olika destillat. Men årtiondets krock med Cinderella gjorde inte saken enkel. Cinderella är mässan som drar alla whiskynördarna, så är det bara. Att de dessutom hållt på i nio år på Viking Line gör inte saken enklare. Man kan också konstatera att det finns ganska många av typen nördar som åker på just Cinderella i detta lilla land. Visst funkar konceptet bra med Destillat Stockholm. Formatet är avskalat men snyggt inramat och bra uppdelat. Waterfront inte minst bidrar till upplevelsen. Grymt bra lokaler och läget mitt i Stockholm kan man inte klaga på. Drygt 55 utställare och det mesta bland destillaten är representerat.
Rom, cognac, armagnac, Calvados, tequila, whisky, vodka, m.m. Här finns det mesta inom destillatvärlden men inte en bira så långt ögat kan nå. Detta märks självklart ganska tydligt. Publiken är en helt annan än den man möter på de kombinerade öl och whisky mässorna. Men fokus var ju sprit så där har arrangören en home run direkt och man har även försökt lyfta fram drinkarna lite mer.
Är det bra då undrar nog de flesta? Mitt snabba svar är visst är detta ett intressant inslag i den numera väldigt täta svenska mässkalendern. Det låga antalet besökare gör att det stundtals gapar lite väl tomt i gångarna men det gynnar ju oss som är där genom att det är lätta att komma fram. Utställarna är det högsta klass på och det är inte svårt att fördriva tiden. Men den där sköna mässtämningen infinner sig inte riktigt. Det liksom pyr hela tiden men det brinner aldrig.
Utbudet är bra, mixen bland utställarna är också bra och vi stöter på en hel del intressanta saker. Från starten med Blackadders Raw Cask provning, till sista anhalten hos de alltid lika välkomnande Whiskytaste från Göteborg. Där vi också provade en av mässans topp tre i en 25 år gammal Highland Park från Hart Brothers. Denna var verkligen mumma för näsa och gom, en fantastisk dram.
Goldlys var en helt ny bekantskap för både mig och Roland. En bloggarkollega Martin Ahlquist från Uppsala har fått uppdraget att representera Goldlys i Sverige. Mycket intressant då där finns blended grain whisky med upp till 14 år på nacken. Jag har personligen aldrig hört talas om dem så det var extra kul att språka lite med Martin. Vi provade inte igenom alla buteljer som Martin hade med men vi valde ut 2 olika, en 12 åring, med Amnotillado finish och en 14 åring med finish på ett Burgundy fat. De var när allt kom omkring ganska svåra att skilja åt men där 14 åringen stack ut lite extra och stod som slutlig vinnare av de två. Det ska bli oerhört spännande att följa utvecklingen med Goldlys. Stort tack till Martin för smakproven och pratstunden.
Bland de andra som bjöd på stora upplevelser var Clydesdale med sitt massiva utbud som vanligt. Där fastnade vi lite extra (som vanligt) för de nya Wemyss malts buteljeringarna. Stefan Jansson bjöd upp till dans med bl.a. 2 helt nya buteljeringar från den egna personliga favoriten Bunnahabhain. Scallop divers dram och The Ships decanter är klart köpvärda drams. Som avslutning kom en helt ny blend fram och här finns en story som låter Clydesdale själva berätta. Klart är iaf att det är ngt stort på gång hos Thomas och co.
Det är alltid kul att träffa Pär Caldenby på Smögen whisky. Den senaste buteljen Triple blev en klar överraskning och kanske en av de bästa dramsen från Smögen hittills om ni frågar mig. tastenote på denna kommer inom kort.
Vi stannade även till för att hälsa på vännen och kollegan i bloggarvärlden Samuel på Samuels whisky. Samuel brukar man hitta i Edrington stallets montrar och så också denna gång. En massa gött snack pch några trevliga drams blev det även här. Bland annat Highland Parks nya 15yo Fire och Bowmores Vault edition. Två riktigt trevliga drams men med en prislapp på hela 2000 kr
så lever inte HP upp riktigt i kvalitet.
Det är nästan för mycket bös runt omkring om ni frågar mig. Dessa träställningar och svarta robusta lådor som får en att tänka hemslöjd mer än whisky. Lägg krutet i flaskan istället anser jag. För koka sprit kan man ju på Orkney, vilket också Hart Brothers 25 åriga HP hos Whiskytaste bevisade med bravur.
Lägg därtill en handfull med andra aktörer som alla bjöd in oss med öppna armar så har ni mässan i vår synvinkel.
Sammanfattningsvis då!? Jo men visst var det trevligt, det fanns en bra mix bland destillaten. Det var absolut genomtänkt även om jag hade hoppat över den starka osten som fanns hos en av utställarna (fick min näsa att fullständigt få fnatt och jag kände svettig ost i allt man doftade på under en tid efter att ha passerat deras bås).
Överlag så blev Destillat Stockholm en stabil upplevelse, med trots allt några överraskningar. jag kommer med största sannolikhet tillbaka nästa år