Vi har pratat om det länge och länge har skjutits på framtiden, så när en inbjudan dök upp från Hasse och Roger på Box single Maltwhisky så var det ju inte ens läge att fundera. Vi tackade jag hela gänget (Roland, Bennie och undertecknad) och klev på planet mot Stockholm vid lunchtid fredagen den 15:e maj. På Arlanda mötte Hasse och Roger upp oss för vidare färd mot distilleriet. I Ångermanland där Box är beläget finns ett sceneri som få andra län i Sverige har och här hittar man det som enligt flaskorna alltså är ”The High Coast Destillery”. Beläget otroligt vackert strax norr om Kramfors utmed Ångermanälven. Vi strandar efter en drygt fyra timmar lång bilresa vid Hotell Höga Kusten. Efter incheckning sitter vi alla ner för att avnjuta en trerättersmiddag. Vi är nio bloggare samt Hasse och Roger. Ett litet men väldigt kompetent sällskap som skrattar och drar tokiga historier tillsammans. Det märks att alla sett fram emot detta och stämningen höjs allt eftersom.
Efter middagen samlas vi i ett annat rum där Roger ger oss en lektion som vi sent ska glömma. Roger berättar om whiskytillverkning på riktigt och slår hål på myter som vi alla lyssnar intensivt till. Den kanske bästa är hur en spoonad whisky som bara kanske innehåller en tesked från ett annat distilleri inte får kallas single malt eller ens nämna majoritets distilleriet vid namn. Detta i jämförelse med en whisky som bytt fat tidigare innehållande sprit från annat distilleri (i exemplet tar Roger Balvenie Islay cask 17 yo) där finns ju whisky kvar i trät. När man så häller på en annan sprit så kryper den tidigare whiskyn som bundits i trät fram. Här snackar vi inte om en tesked utan flera liter. Detta kallas ändå för en single malt och det går hur bra som helst att nämna distilleriet vid namn. Kvällen blir en succé och avslutas med en fantastisk provning där vi bland annat får smaka på nya Explorer. Mer om detta i en tastenote.
Dag två vaknar jag till en magnifik vy av höga kusten bron och frukost vankas. Efter frukosten blir det avfärd mot distilleriet. Vi har knappt hunnit kliva ut bilen efter att ha stannat precis utanför huvudbyggnaden på distilleriet innan Roger börjar berätta att det förr i tiden forslades enorma mängder timmer på älven. Stockarna låg ofta tätt ute i älven och man kan bara föreställa sig synen av flottarmän som springer omkring därute och drar och river med sina krokar.
På 1850 talet fick platsen sitt namn genom det sågverk som då fanns beläget på platsen berättar Roger. Sågverket hade som huvuduppgift att tillverka lådämnen för lådtillverkning. Det mesta av tillverkningen gick på export till England och en låda på engelska blir ju Box, varför sågen fick just detta namn. Sågen brann ner 1890 och marken såldes senare till Kanalbolaget som då bildade AB Box Kraftverk och uppförde den bygnad där distilleriet idag huserar. Namnet har som bekant allt sedan dess gått i arv. Det finns en mycket trevlig avdelning på hemsidan om man vill läsa mer om platsen och dess historia.
Oavsett om man gillar historia eller inte så satte Roger direkt an den stämning som skulle infinna sig under resten av destilleribesöket. Bara att kliva in genom dörren kändes som ett stycke historia och för oss på Tastenote var detta just ett stycke historia. En efterlängtad historia även om det nu sker i nutid så är det för oss ett historiskt ögonblick att få komma hit. Äntligen är vi här, på platsen som alla talar om i stora delar av whiskyvärlden. Den plats där den kanske mest kvalitativa whisky som står att finna kokas med stor, känsla och omsorg. Vi tar oss in i distilleribyggnaden och kliver direkt in i Rogers egna kyrka och här bär man blå tossor på fötterna. Inne i distilleriet är det rent, nästan cleaniskt rent sånär som på ett av jäskaren som svämmat över lite över natten så skulle man kunna tro att detta var någons vardagsrum. På sätt och vis är det ju det också. Rogers egna vardagsrum och vi har blivit inbjudna till hans innersta rum och få lyssna till whiskyevangelisten själv.
Vi får en fullständig genomgång av det minutiösa arbetet som ligger bakom att spriten är så pass bra som den är. Självklart är Rogers kunnande och passion för hantverket den största faktorn till att Box faktiskt är där de är idag. Marknadsarbetet har också varit omfattande och det finns knappt en mässa kvar i Norden som Box gänget inte besökt. Å vinkar du så galloperar de hem till dig och håller provning helt gratis bara du får ihop 10 personer. Det kan man kalla kundservice och kombinationen av passion för sin produkt, hårt arbete och en tydlig marknadsplan brukar ge framgång. Hasse som är ansiktet utåt i de flesta fall är en spjuver av stora mått. En smått galen gammal journalist med whiskyhjärtat på rätt ställe. Det står ingen bättre person att ställa i predikstolen än honom. Hasse är helt rätt person för Box när det gäller att sprida hantverkswhisky på bred front.
Vi träder in i själva distilleri delen och får se den magnifika anläggningen fån insidan och det är inga stora pannor eller enorma jäskar som möter oss utan allt är väl avvägt att passa byggnaden in i minsta detalj. I dags läget kokas runt 80 000 liter sprit per år men man säger sig ha kapacitet att koka upp till 120 000 på sikt. Men som Hasse uttryckte sig "grejerna ska säljas också". Säljer man inte spelar det ju ingen roll hur mycket man kan koka. Nu har ju inte Box haft några problem med att sälja men det har heller inte kommit ut så mycket sprit på marknaden ännu.
Vi får nu en utförlig genomgång av hela tillverkningsprocessen från intaget av kornet och här också varifrån man köper det mältade kornet. Att den rökta malten är rökt till 45ppm, vilken malningsgrad man kommit fram till vara den bästa. Att malten som nu kallas gröpen forslas direkt in i mäsk karet och blandas upp med vatten i olika omgångar, mängd och temperatur. Allt väl uträknat och komponerat efter Rogers egna tankar, idéer och en stor mängd laborerande. Sedan går vi vidare till jäskaren där jästen kommer in i matchen och låter det jäsa till en fin fin vört som vi också fick smaka på. I snitt puttrar grejerna i 80 timmar och det resulterar i en vört runt 7-8%. Mäsken pumpas sedan direkt in i lågvinspannan och distilleringsprocessen drar igång. Det finns spaltmeter skrivet om hur detta går till så låt oss inte gå in på detaljerna här. Målet var att försöka återge de upplevelser vi hade däruppe i Ådalen så låt oss fortsätta med det.
Efter rundvandringen i distilleriet tar vi oss vidare till buteljeringsanläggningen där vi får smaka på den bästa new maken jag någonsin kommit i närheten av. Det är en närmast klanderfri färsk sprit som Roger bjuder en runda på. Först kommer den orökta. Å man hör kommentarer från alla håll ”Men dö, denna kan man för tusan buteljera” vilket för oss in på den vita hunden. Hasse fångar upp tråden snabbt och meddelar att visst har man funderat på en Vit hund men man har beslutat att det blir förmodligen ingen sådan den närmaste tiden iaf.
Vi vandrar vidare helt tagna av det vi doftar, smakar, ser och hör. Våra sinnen är på helspänn och det är nästan svårt att fokusera här. Inne i buteljeringsanläggningen finns rader med nyfyllda flaskor. Privata fatbuteljeringar, nya Explorer och så något annat. Där står för många flaskor för att det ska kunna vara en privatare. Kanske är det årets festival!?? Ingen törs riktigt ställa frågan.
Vi tar oss vidare in i Annexet i Rogers kyrka som nu närmast har vuxit till en Katedral. Lagerhusen är dit vi alla längtat, pekat och funderat över sedan vi anlände den här platsen. Väl inne i det gamla lagerhuset går Roger bananas. Han öppnar fat lite här och där och vi får smaka den ena fantastiska whiskyn efter den andra. Att prova dem såhär direkt ur tunnorna helt okonstlat vet alla ni som testat att det ger en helt annan upplevelse. Vi ler och fnissar lite sådär löjligt och plötsligt är man som ett barn på den största lekplatsen du kan finna. Jag studerar allas barnsliga ansikten när de provar. Ansikten spricker upp från förväntansfulla till total lycka. Det är också här ett uns av avundsjuka uppstår. Det här är ju min dröm också. Jag vill också vara med och leka.
Som avslutning tar vi oss vidare upp för backen till det nybyggda lagerhuset som ligger ovanför det gamla. Här inne ska det få plats upp till 10 000 fat när det väl är fullt. Där finns redan en ganska stor mängd fat därinne och man kan bara ana vart detta kommer att sluta. Med den kunskapen, omgivningarna, människorna som arbetar med det och kanske mest av allt passionen för drycken som förändrat alla våras liv, så måste det bli bra! Allt annat är liksom otänkbart. Nöjda, skuttande som små barn lämnar vi så tillslut denna heliga mark och för oss whiskytokar så har nu allt förändrats. Vi är lättade samtidigt som vi är modfällda över att behöva lämna. I lunchrummet inne i besöksbyggnaden där vi alla samlas inför avfärden hemmåt kläcks så idén om att köpa ett bloggarfat. Vi bestämmer oss för att slå till och återkommande skriva om fatet och hur det utvecklas under de minst tre år den ska lagras. Alla nickar instämmande och ett lugn infinner sig. Ett eget bloggarfat är vad som krävs för att vi ska känna oss redo att resa hem. Tillsist får vi alltså med oss en liten bit av denna platsen hem. Box fanns i våra hjärtan redan före denna resan men nu har det blivit en permanent plats där inne som vi kommer att vårda ömt. Stort tack till Hasse och Roger som bjöd in oss. Minst en dram på nästa mässa är ett måste det vet ni ;-) 
Gänget som vistades på Box mellan dem 15-16 maj.
