Wolfburn onlineprovning

Wolfburn är ett relativt nytt destilleri som nöp platsen från Old Pulteney (snopet) som det nordligaste på det Skotska fastlandet.
I år så var de med på Cinerella Whisky Fair i januari och hade med sig diverse fatprover och new make som fanns att tillgå. Riktigt trist tänkte jag, som tyvärr fick förhinder och var tvungen att sälja min biljett. 

Anki Ulvmåne (Mrs. Wolfmoon) hade dock lyckats få med sig en del hem och valde att dela med sig till flera whiskybloggare (Tack så hemskt mycket Anki!!) och arrangera en onlineprovning, där vi alla fick skriva och diskutera doft- och smakupplevelser med varandra. Ett riktigt roligt initiativ och en helt ny grej, för mig åtminstone!

1: New make, 63,5%. 

Doft: Vindruvor, plommon och aprikoser. Ruskigt oljig konsistens, ser riktigt häftigt ut när man följer randen som fastnar på insidan av glaset när man vispar runt innehållet. Mycket välbalanserad - ingenting sticker ut på något jobbigt sätt. Som många i panelen sa: inte många off-notes som faten måste ta bort.

Smak: Riktigt tjock och gräddig i munnen med en lätt smak av limoncello. Lätt gräsigt och hamnar nästan mittemellan en frisk gräsighet och örtig beska. När jag skrev om örtigheten i gruppen så vidareutvecklade Anki detta till stensöta (har själv inte testat smaka på dem, men det ska tydligen ge en slags lakritspåminnande smak). I bakgrunden smyger sig någon form av lösningsmedel, även lite indian tonic.

 

 

2: Fatprov som har legat på en first-fill bourbon quarter cask, 62,2%

Doft: Tuschpenna och som Samuel (Samuelwhisky) sa: Karlssons Klister! Även en sötbesk smak som påminner om punchkottar. Även lite mazaringlasyr. Den är dock väldigt stökig, lite som att den försöker lämna new make-karaktären, men har inte hunnit ta åt sig av fatet och hamnar i något slags ostädat limbo.

En stor förändring skedde hos denna när den luftades och man gick tillbaka efter hela uppställningen, tyvärr till det sämre: en totalvändning har skett, gummi - då menar jag den sorten man tar på och blir helt svart av och som luktar så pass starkt att man hamnar på gränsen till huvudvärk.. Vad hände??

Smak: För min del var det en hel del aska och milk duds (ni vet, lösgodishyllan, små nougatknappar med chokladdragé). Med vatten blir smaken mycket mer åt new make-hållet.

 

 

 

Doft: Detta var en segstartad rackare! Knappt någon doft alls i början. Själv kände jag bara grusplan till en början. Efter att ha värmt glaset i handen började den sakta ge med sig: syntetisk annanas och limonen/apelsin- eller citronzest

Smak: Många av oss nämnde apelsinkött i doften, men jag hittade inte det fören när det skulle smakas av och det kom en hel del - romerska bågar och apelsinkrokant. Hittills i linan så var denna den mest kompletta av dem. Den hade kvar en smak av new make, men det var absolut inte på ett sätt som störde, utan smakerna kunde istället harmonisera med varandra.

 

 

 

Doft: Tillbaka till new make-karaktären igen (inte så konstigt kanske, när detta fatet är störst i linan), men mer avrundad och sötare, lite vaniljextrakt typ. Knappt någon som helst sherryinfluens här.

Smak: Här däremot! En märkbart tyngre munkänsla/konsistens med en pytteliten uns av svavel. En liten hint av russin, kanel och nejlikor finns med här också. Blir något krutigare i eftersmaken.

 

 

 

Här är en riktigt oljig sak, fötterna som bildas i glaset rinner långsamt, långsamt.

 

Doft: Den är ju utan tvekan rökig, inte som brandrök dock. Mer åt det jordiga, torviga hållet. Lätt syrlig. Olivtvål och nånting mellan citron och grapefrukt.

 

Smak: Här tog det sig en vändning! Förvånansvärt söt! Varm choklad och ovaltine med en tydlig maltsmak. En väldigt snäll torvsmak hänger med.

 

 

Sammanfattning: För min del så rangordnade jag dem i ordningen 3, 1, 5, 4, 2 (bästa från vänster). Många hade nr 5 som favorit, men jag föredrog det orökiga, även om jag kan tycka att nr 5 kommer bli väldigt bra när den har lagrats lite till.

 

Det är ju självklart väldigt svårt att bedöma whisky, eller vänta lite, "nästan whisky" när själva produkten inte ens är varken färdig eller får kallas whisky än. Men jag tror att många kan hålla med om att man definitivt kan känna vad den framtida whiskyn har för förutsättningar (syftar på new maken, som jag tycker är riktigt bra), hur fatproverna har tagit smak och utvecklats och till sist försöka sia om hur slutprodukten kommer bli. 

 

Jag tror utan tvekan på att detta kommer bli ruskigt bra. Prov nr 2 hade många märkliga off-notes i sig, men som jag nämnde så kändes det som att provet togs i en av de värsta tiderna. Ge det några år så kan jag tänka mig att det är en helt annan whisky till det goda.

 

 

Till sist så kan jag hinta om att det skall provas mer Wolfburn väldigt snart, denna gång något som kan kallas whisky! Tastenotes på det kommer upp inom kort.

Sláinte!