Recensionens detaljer
Poäng
82
Näsa
22
Smak
22
Avslut
18
Balans
20
Whisky
Tastenote titel
Rock Oyster från Douglas Laing kan väl definieras som ”väl genomtänkt och frisk whisky med härlig sälta”. Genomtänkt är precis som förväntat när det gäller Douglas Laing´s och helt i linje med deras övriga whiskysläpp. I början av 2015 släppte de några blended malt (tidigare kallat ”vatted malt” eller av kloka Ralfy Mitchell ”Malt blend”) vilket innebär att maltwhisky från olika destillerier kombineras för att ge en helt egen karaktär. När det gäller Rock Oyster kommer de ingående komponenterna från några av de skotska öarna Orkney (Highland Park eller Scapa), Jura, Arran och Islay (talar för sig själv). Och tro mig, detta funkar. Whiskyn håller 46,8% alkohol, enligt förpackningen är den traditionell (vad det nu innebär!?) och icke-kylfiltrerad. Bra!
Doft
Torvröken kryper i fronten utan tvekan, här finns en paket med frukostflingor och jag tänker corn flakes, dessutom vanilj och toffee som vittnar om lagring i fat av amerikansk ek. Här finns också saltlakrits som poppar upp då och då men också små toner av råhet i whiskyn. Och med råhet menar jag ny-destillerad sprit, lite åt tequilahållet och jäst som i en nysatt deg. Det är inget som är dåligt men talar för att här finns en del ung whisky i mixen.
Smak
Den anländer på tungan med en härligt rökig söt/salt krispighet, lite lätt kolsyrat saltvatten. Då den utvecklas efter några sekunder på tungan framträder toner av päron, nästan övermogna eller till och med konserverade päron i sockerlag. Torvröken är bra balanserad och samklingar väl med både sötlakrits och saltlakrits som följer med in i avslutet.
Avslut
Den rökta lakritsen innehåller mynta vilket ger en extra dimension av fräschör. Sältan hänger också kvar och ger det där maritima intrycket av skaldjur och ostron precis som namnet antyder. Tyvärr finns här också noter av metall, som om man haft några mynt i munnen en stund och påminner mycket om det som jag ofta finner i Bunnahabhain från islay.
Beskrivning / Sammanfattning
Det där med metallnoterna antar jag att man antingen gillar eller ogillar, precis som med svaveltoner i sherrylagrade buteljer. Jag vet att jag inte är ensam om att hitta detta i Bunnahabhain då jag har flera whiskykolleger som hittar samma sak när vi kör blindprov på onsdagskvällarna. Det är inte alls på något sätt orimligt att det skulle finnas en del Bunnahabhain i denna heller vad det beträffar. Trots metalltoner i avslutet och en viss råhet i doften tycker jag detta är en lyckad och prisvärd produkt för Islay-fantasten. I mitt tycke var den också bättre än Big Peat Xmas 2015 som var mer obalanserad och spretade åt flera håll samtidigt. Rock Oyster höll ihop smakerna mycket bättre och för 489 kronor kan man absolut ta hem en butelj från beställningssortimentet och sippa på under mörka höst- och vinterkvällar.
Var denna recensionen till någon hjälp?
Kommentarer
Ordna
