Recensionens detaljer

Doft: Ahh.. Redan när glaset öppnas så spänns ögonen upp och man utbrister "ohh"! Detta för att en väldigt säregen doft kommer fram som många äldre whiskies från Glenlivet besitter. Denna doft påminner om en slags skogsbärs/hallonsaft med en supermjuk och återhållsam sherrypalett som ligger i grund och smyger. Riktigt snyggt då jag gillar att den inte tar över. Det finns även en rundad vaniljdoft och en lite bränd ton efter ett tags doftande. Lite som den doften när man sågar i en tjock trästubbe.

Smak: Smaken börjar lite syrligare än doften vilket jag misstänker beror på sherryinfluensen från faten. Det närmsta jag kan tänka på är omogen apelsin (dock fortfarande full av smak). Det är till och med så att man känner både smaken och känslan i munnen av att man har ätit russin. Fortfarande finns den sköna, mjuka vaniljsmaken där, tillsammans med bananpaj och någon form av mördegskaka.

E.Smak: Här tar den brända tonen från doften över i form av brännt knäck, som övergår till mer besk sherry, men håller sig fortfarande härligt söt!

Helhetsintryck: Det är något med Glenlivet från 70-talet. Många av dem luktar och smakar på liknande härliga vis och denna är absolut inget undantag. Det enda jag skulle vilja var annorlunda med den är dess alkoholhalt - bara några procent till så känns det som att smakerna hade varit mer komplexa och uttryckt sig ytterligare!