Recensionens detaljer

Doften är väldigt fet och sotig. Den påminner närmast om en ung och spretig Caol ila och det jag närmast kan komma att tänka på då är Cask strength varianten. Den lugnar sig dock efter ett tag och fram träder citrus, aska, vanilj och sötlakrits. Jag kan faktiskt inte låta bli att gilla detta. Som ett fan av Caol ila så är vissa av CI:s ungtuppar riktiga fighters och jag gillar just det motståndet.

Smaken bjuder på sotig torv som exploderar i munnen. Cistrus och lakritsen dyker upp men det är framför allt torvröken som får mest plats. Jäklars i min lilla låda vilken smäll på smaklökarna. Efter ett tag strävar den lite bak på tungan men den klarar sig trots allt ganska bra hela vägen till slutet.

Avslutet är långt och denna lilla elaking sitter i länge och allt eftersom den försvinner ju mer dyker en strävare toner upp bak i gommen. Kanske inte skulle säga att detta är väl balanserat men det är riktigt spännande för att vara en whisky som i allra högsta grad kvalar in som torvröks tungviktare. Gillar du kraftig torv rök så kommer du att gilla detta.

Jag har provat flera av de tidiga experimentella batcherna och det har varit både ris och ros med höga toppar och djupa dalar. Här visar ändå Edradour att de är på rätt spår. Kanske inte en fullpoängare men ändå en whisky väl värd ett besök.