Kornog är det lilla franska destilleriet Glann ar Mors rökiga whisky. Glann ar Mor ger bara ut whisky i riktigt små batcher, så var noggrann när du provar whiskies därifrån: de har batchnummer och har ofta lagrats på lite olika fat. En Kornog är aldrig ”bara” en Kornog. Just den här whiskyn heter mer precist Kornog Taouarc’h Kentan 15 BC . 15 som i ”buteljerades 2015” och BC som i ”bourbon cask”. Whiskyn är resultatet av ett fåtal first-fill bourbon barrels, sannolikt max tre stycken. Inget antal flaskor anges på etikett eller kartong, och inte heller någon ålder, utan här...

För att göra det enkelt för oss: ett destilleri är en byggnad eller en lokal där alkohol destilleras. [1] Det är en definition som fungerar för, tror jag i alla fall, alla destillerier.

Tyvärr är saken mer komplicerad än så. Den är dels komplicerad i sig, dels i hur termen används särskilt inom den skotska whiskyindustrin. Det är också inte sällan så att det vi tänker på som ett destilleri också förblir ett destilleri fast det inte är det på grund av att destilleriet samtidigt är ett starkt varumärke.

Obegripligt? Vänta bara så ska vi se om jag kan förklara....

Det kom ett sample i posten, utan etikett och med bara en e-postadress på. Sedan kom ett mejl från en whiskyentusiast, Ramti Golshan, som undrade om samplet hade kommit fram. Jovisst hade det det!  Stort tack för samplet, Ramti! Såhär skrev jag, något hastiga noter:

Doft : lätt, nätt, bourbonlagring med fin vanilj. Ett litet, litet alkotryck – 50%? Inte under 46 i alla fall. Det är rakt, orökigt, snällt. Under den lite svagt blommiga, gräsiga inställsamheten finns en vag, dov ton av solvarma russin och en lite ”grön” skönt omogen ton, nästan som gröna winegum och ett stänk jag-vet-inte-vad…kåda? Något...

Är Speyburn 10 den mest underskattade whiskyn på planeten? Jag tror nästan det. De enda gångerna jag ser den nämnas på sociala medier är det bröderna Thompson på Dornoch distillery och Whiskysponge som nämner den, och jag vet aldrig riktigt om de driver med den, eller driver med en värld som inte fattar hur bra den är. Jag tror det är det senare de pysslar med. Det väckte min nyfikenhet; när min mamma hade köpt en liter för sådär en 320 spänn på taxfree provade jag den hemma hos henne. Och blev golvad: jag tyckte den var skitgod, jag. Så...

Den gode vännen Peter Lundvall skickade mig ett sample, som den goe gamäng han är. Jag fick veta en massa: single cask, alkoholstyrka 54,4%, 20 YO, hogshead nummer 6083, lagd på fat 1991 och buteljerad 2012 – men inte destilleri. Klart jag skulle kunna googla mig till destilleriet med all den där infon, men hur kul vore det? Så då tar vi och provar det hela då:

Doft : tjena refill! Alkoholstyrkan stör till en början vad gäller att nå på djupet, men här finns det en hel del trycka under den trevliga, lite urlakat vaniljiga tonen. Den första tonen...

Jag pinnar på med min uppslagsbok om whisky. Ingenting tar mer tid än att researcha aktiva destillerier. Eftersom de ploppar upp i sådan fart numera blir till och med Maltwhisky yearbook en inte helt tillförlitlig källa, när man börjar syna särskilda länder i sömmarna.

Ta bara England. Jag trodde på en höft de hade Lakes, Cotswolds, St. George’s och något destilleri i London som kanske var igång. Icke då, det finns hela 14–16 destillerier i England, beroende på hur man räknar – och hela tre stycken bara i London! Här har du dem, ihop med en hel drös bilder...

En blindprovad whisky, igen. Oredigerade noter. Jag lägger upp dem här eftersom jag inte ALLS tyckte om whiskyn, och det är en whisky som många brukar gilla. Det var mitt första möte med den.

Doft : Första intrycket: alkostark grädde med sherryfat. Sherry screamer, någon? Inte bomb som GlenDronach, men väldigt mäktigt. Det finns något svårfångat ”murrigt” i den här doften. Blöt skog, typ. [efter lite tid:] Först var jag impad, nu tycker jag det är lite instängt: nästan malkulor tycker jag jag känner?!?! Den känns mycket alkostark och inte särskilt maltig. Jag tror, på bara doften, detta ligger på...

Jag har blindprovat en trevlig whisky. Här är mina oredigerade noter från tillfället.

Doft : alkostarkt; apelsin; tobak och läder, en bit bak; efter en tid, rejält med citrus. Det doftar kraftigt och fräscht och något ungt. Lädret lirar fint med citronerna! Kolasås; svag, svag kokos. En ton jag vill kalla ”blå”: är det mörka vindruvor, utan att alls vara vinöst? Är det som en hint av rå grappa? Något lite jordigt också, som ett stampad jordgolv. Det hänger ihop bra. Jag tror inte detta är över femton år, och sannolikt yngre, mellan åtta och tolv. Med vatten: råare, ”yngre”,...

Denna whisky blindprovade jag, vilket förklarar att det finns en massa gissningar om vad det kan vara i smaknoterna. Skitgott var det i alla fall!

Doft : mitt första intryck är: stor, mäktig, dundrande, underbar. Som om något tagit halvgammal Mortlach och gjort den rökig. Eller, det är inte så komplext som Mortlach, förresten. Rökigt på sherryfat, men det är mer bränt än rökigt, egentligen. Jag hittar pigga brända kryddor – nästan som hickorysås; långt bak, spearmint/toytuggummi; en lite för tung och dov fruktmatta med lite kokta rotfrukter ligger dock lite i vägen för de härligare inslagen. Frukterna är torkade, med...

Idag är det International whisky day . Som särskild dag för whisky är den unik: den är inte skapad av branschen för att göra reklam för produkten whisky. Den är istället en hyllning till den legendariske whiskyskribenten Michael Jackson (1942–2007), som helt förändrade sättet vi både skriver och tänker kring whisky. (Ja, öl också faktiskt, men för min del är det hans skriverier kring whisky som spelat roll.) Dagen är också en hyllning till alla i whiskyindustrin ”from today back to when it all began”, som det heter på dagens officiella hemsida.

Det finns bara en Michael Jackson.

Det finns...

Bowmore, äldsta destilleriet på Islay och ett av de äldsta i Skottland, lanserade i november 2016 den första begränsade whiskyn i en serie av fyra. De heter Vault Edition (eller, Vault Ed1°on om man ska vara lite petig) och den första har undertiteln Atlantic sea salt (eller First release, om man väljer den tråkigare tolkningen av etiketten ); enligt uppgift ska de andra handla om torv, citrus och vanilj. (Oj vad jag vill driva med originaliteten i de valen, men ibland får en ge upp och inse att jag kanske inte direkt är den som vet allra bäst vad som...

Glenfiddich: ett destilleri jag kan dåligt och sällan smakar, men som överraskar mig positivt de få gånger jag provar dem. Den här whiskyn är en NAS, men om jag minns rätt från en Glenfiddichprovning jag gick på på Cinderella whisky fair sa provningsledaren att inga av deras fatexperiment är yngre än minst tio år. Den är buteljerad på 43%, slutlagrad förvånanvsvärt kort tid, i bara tolv veckor, på bourbonfat som först innehållit Glenfiddich, sedan IPA-öl. Smart drag: de som gjorde sitt IPA fick Glenfiddichlagrad IPA, tillbaka med faten och så häpp – IPA-lagrad Glenfiddich. Glenfiddich får i sitt material detta...

Så har jag då fått möjligheten att prova den, årets Ardbeg-NAS-cirkus-vad-har-de-nu-hittat-på-till-Ardbeg-Day. Ardbeg Kelpie kommer liksom förra årets Dark cove släppas dels som Committee release (på 51,7%), dels som ”vanligt” släpp (på 46%). Det enda jag vet om denna whisky är vad som finns på etiketterna som registrerades i augustii förra året, och där står det ”virgin casks” på baksidan . Från Ryssland, kan tilläggas. Givetvis är det en NAS-are, det hör liksom till traditionen. Min gode vän Lars Cederbro reste nyligen runt i USA när denna släpptes och högg ett par flarror innan de tog slut. Stort tack till dig...

Det här är en whisky jag så gärna hade älskat. Varje gång jag bloggar kritiskt om Mackmyra formligen rasar det in likes och en allmän Mackmyra-bashingfest inleds. Det finns en outtalad lag bland whiskyentusiaster att man liksom ska tycka illa om Mackmyra. Jag har varit kritisk till vissa saker de har gjort som destilleri bland annat vad gäller hanterandet av etikettering av whiskies och ett illa genomtänkt pressmeddelande om Thorslundkagge. Jag har samtidigt styvnackat försvarat flera av de whiskies de har lanserat. Deras utmärkta Svensk rök måste vara den i särsklass mest underskattade whiskyn i Sverige. (Bland whiskyentusiaster, märk väl,...

Jag fick några blindskott från vännen Jonas Gyllenpanzar Stierna. Allt som stod på de små sampleflaskorna var alkoholstyrkan. En av dem tog jag igår. Detta låg på tossiga 61,4%, det var all information jag hade. Nu vet jag bättre, och du med för du har sett rubriken: en Chichibu heavily peated single malt newborn , närmare bestämt från fat nr 452/2009. Ichiro Akuto som grundade och driver Chichibu har gjort flera sådana här buteljeringar, av mycket ung maltsprit. Den som jag provade lades på fat i juli 2009, och buteljerades i oktober…2009. Det här är alltså sprit som i princip...

En whiskys ålder är en mer komplicerad fråga än vad man först kan tro.

För whisky gäller att dess ålder avser den tid whiskyn har lagrats på ekfat som inte är större än 700 liter. Ålder anges alltid i hela år. Tid som whiskyn legat på en vat, jättefat på över 3000 liter, som används för marrying (ihopblandning av flera fat), räknas inte. Åldern på en whisky som är en vatting, alltså en blandning av whisky från olika fat – vilket gäller all whisky som inte är single cask – utgörs av åldern på den yngsta ingående whiskyn, oavsett om den...

Splittade fat är fat som ges ut av flera olika oberoende buteljerare (nästan alltid två). Två olika firmor väljer alltså att dela på ett fat och ge ut whiskyn var och en för sig. Det är en ganska vanlig företeelse som tyvärr aldrig någonsin genomförs på ett tydligt och genomskinligt sätt. Istället anstränger sig många oberoende buteljerare för att på olika sätt dölja att den single cask de ger ut i själva verket inte är en buteljering av hela fatet. Döljandet kan genomföras på flera olika sätt: fatnumren kan ändras mellan utgåvor (många oberoende buteljerare använder sig av egna ”fatnummer”)....

Grythyttan är Sveriges enda riktiga maltwhiskydestilleri som kokat sprit och sedan lagts ned.* Historien bakom destilleriet är sorglig, med ekonomiska oegentligheter och fatägare som kanske aldrig kan få sina privatfat buteljerade på grund av dålig koll från den gamla ledningens sida. Att Bergslagens destilleri – i sig ett fallerat försök att starta ett svenskt whiskydestilleri – köpte upp Grythyttans lager av mognande whisky 2016 kan faktiskt ses som en kulturgärning. Vad skulle annars ha hänt med de fat som fylldes under de få år Grythyttan var on stream?

Jag vågar också påstå att även om det är sorgligt att Grythyttan missköttes...

För ett par veckor sedan blindprovade jag en whisky online ihop med den skarpa whiskyakademin Blindskottsklubben. Blindprovning är det enda vettiga sättet att verkligen på riktigt prova whisky: det smakar och doftar som det smakar och doftar och du har absolut inget annat att gå på än färg och dina egna intryck. Den här gången tyckte jag såhär.

Doft : Första intrycket är: murrigt! Rödvinsfat? Lätt överekat? Lite mysko i snoken tycker jag. Jag skulle ju ge fan i att hålla på och gissa men min första tanke är Arran på lite för konstifikt fat, typ Amaronevin. Så, nu ska...

Jag fick för mig att whiskybloggar skulle inkluderas i min kommande whiskybok. Jag har därför samlat ihop sådär en 70–80 st och presenterat dem, ypperligt kort. Alla kommer ha ett eget uppslagsord i den kommande boken. Tanken har varit att täcka Norden någorlunda väl, och ha med lite större internationella bloggar. Någon liten petig detalj ska kollas upp. Jag har dålig eller nollkoll på instagram och twitter, och ruskigt dålig koll på bloggar som täcker bourbon och amerikansk whiskey, samt irländsk whiskey. Om du har tips på någon blogg på de områdena eller saknar någon bra blogg, hör gärna av...