Gammelstilla har nu varit on stream sedan april 2012 och puttrat på i relativ stillhet bakom mer kända svenska destillerier som Mackmyra, Hven, Smögen och Box. Inte så underligt, Per Ottnargårds kärleksbarn har ju faktiskt tills helt nyss inte släppt någon whisky. I våras släppte de så sitt förslingsverk, Isak Mackey . Det handlar om en whisky på stadiga 54,6% som legat i tre år på bourbonfat, sedan sex månader på svensk nyek, och sedan tillbaka i bourbonfaten ett par månader. Upplagan på bara 800 flaskor såldes exklusivt till aktieägare som privatimport via Systembolaget. Den buteljerades i månadsskiftet februari/mars i...

Härom veckan blindprovade jag en rejäl, alkostark sherrybomb: Glen Garioch 15 YO på maffiga 53,7% . Här är mina noter.

Doft : En sådan slags sherrylagring som är i min smak: det är inte för snällt och inte för drivet bara av fat. Måste vara first-fill, ändå? Rejäl sherrytrycka. Kandisocker, om det heter det, vi sa så i barndomen: smält lite bränt socker som man åt i klumpform på snöre. Färska fikon. Mer än ett stänk av blött gummi (aj löv it). Något varmt jordigt, som varm jord i en stor kompost. Blöta rep, skrev Annelie Huczkowski på Sinnen och...

Rubriken på artikeln på scotchwhisky.com är bra och intressant: ” What are whisky’s worst myths and clichés? ” Nu, tänker jag, kommer det: en kritisk genomgång av en hel del vilseledande dimslöjor som branschen brer ut över konsumenterna. Första meningen, kanon: ”Five decades of industry-led mythology and mystification have created many false debates or unnecessarily-held beliefs inside the Scotch whisky community.” Yes, indeed, tänker jag. Men sedan dansar författaren Sean Baxter hårt utför.

Killen kan skriva, inte tu tal om det – formuleringen ”Brand ambassadors are whisky warriors on the front line of current liquid linguistics” är skitsnygg. Fast vänta...

Jag brukar tycka om det jag provat i Mackmyras Momentserie (minus Tolv, den var verkligen inget vidare ). När det dök det upp ett sample i brevlådan på Mackmyra Moment Ledin , på det där sättet som det kan göra när en är bloggare – utan att jag har frågat efter det, och inte heller direkt från destilleriet – var jag därför mycket glad och tacksam. Stort tack för det! Whiskyn är buteljerad på 48% och upplagan ligger enligt whiskybase på 2300 flaskor, men mer sannolikt på 2400 (så ser reklambilder på buteljeringen ut). Den har lagrats i fyra år på bourbonfat...

Så var det dags igen att agera gratis copywriter åt industrin, då… Men det är ju omöjligt att låta bli. Nästa års Ardbeg Day tycks bli Ardbeg Grooves. Den amerikanska databasen TTB är som alltid källan , och där registrerades helt nyss de kommande etiketterna. Ardbeg Grooves kommer i form av en en Committee release buteljerad på 51,6%, bombsäkert sedan följt av en större utgåva på 46%.

Vad har de hittat på den här gången, då? Intensivt kolade vinfat, tydligen. Resten av informationen på etiketten kan ni läsa själva, det finns en gräns för hur mycket av berättelserna som spinndoktorerna...

Det kom ett sample på posten från vännen Micke Tiderman. Det stod att det var från Skottland och minst tio år, men inget mer. Gott som tusan var det. Glenfiddich 15 YO Distillery Edition var det – men det visste ju inte jag. Den är buteljerad på 51% och lagrad på fat av både amerikansk och spansk ek, mer information än så finns inte. Såhär tyckte jag, med smaknoter med för mig osedvanligt starkt fokus på ”gissa innehållet”: Doft : rejält vaniljig; men en blandning av bourbon- och sherryfat, sannolikt. Nästan mest sherryfat, säger andra nosningen. Rumsvarmt smör; möbelpolish; färsk aprikos;...

Lagavulin är, för mig, Islays bästa destilleri när det gäller rökig whisky. Och nu har jag äntligen provat en klassisk Lagga, den som buteljerades 2010 i en upplaga om 6000 flaskor på 52,5% . På etiketten står ”Available only at the distillery”. Denna whisky är i whiskykretsar känd helt enkelt som ”Only at”. Det är något så ovanligt som en NAS, något Lagavulin i princip aldrig släpper.

Doft : sot; asfalt; torv; vanilj(sås?); en svårfångad, lite fet sötma som av brynt smör. När man ibland skriver ”tjärade rep” om whisky är det ofta som en lite slafsig formulering för ”rökig”,...

Idag i tulpanen, en blended whisky. Men inte vilken blended som helst. All ingående whisky lades på sherryfat 1980 och buteljerades på 46% som 35 YO 2015 av den oberoende buteljeraren Creative whisky Company . Titeln på whiskyn är enkel: The Exclusive blend. Antal flaskor på utgåvan är okänt för mig. Åldersangiven och rejält gammal kvalitetsblend, alltså. Innan vi går vidare, låt oss klura på hur länge sedan 1980 är. Under OS i Lake Placid gick guld till folk som Thomas Wassberg och Ingemar Stenmark. Noice fick en hit med ”En kväll i tunnelbanan”. I USA var blev Ronald Reagan...

Hazelburn, Springbanks orökiga och trippeldestillerade destillat, brukar gå hem väldigt bra hos mig. Idag i glaset har vi en Hazelburn 10 YO, buteljerad på 46%. Det är Springbank vi snackar om, så nej, ingen kylfiltrering, inga färgämnen, och allt korn mältar de själva. En butelj kostar 676 kronor på Systemet . Jag har provat en handfull Hazelburn tidigare, men bara smakat, inte provat, deras tioåring.

Doft : oj, oväntat! Hazelburn brukar vara relativt viskande och försiktig; detta har de första fem minuterna i glaset avsevärt mer riv. Jag hittar nästan penseltvätt här (på ett bra sätt!), bakom ett berg av...

I mars i år släppte Spirit of Hven den femte whiskyn i sin serie Seven Stars, Alioth. Upplagan är på 3167 buteljer ( inte 2970 som det står i whiskybase ). Den är buteljerad på 45%, givetvis utan kylfiltrernig och färgtillsatser. Den är också ekologiskt certifierad. Alioth f inns fortfarande att köpa på Systemet för 795 kronor för en flaska på 50 cl. Här är mina noter:

Doft : kraftigt söt, fruktig. Jag hittar en blandning av ljusa russin och torkade plommon. Här finns också tobak, vanilj (eller hellre en riktigt gräddtjock vaniljsås) och en svårbeskrivbar vaxighet. Det är en...

Jag klarade det. Jag fick en fix idé om att jag skulle publicera en bloggpost om dagen under hela juni , med fokus på smaknoter på whisky. Och banne mig: jag gjorde det. Jag har provat saker i åldrar från NAS via 5 YO upp till ett par 25 YO; jag har provat mest single malt, men också en blended malt, en single grain, en snartsky och ett par blended whisky. Nu är det junis sista dag, och dags för la grande finale.

För att fira att jag seglade i hamn med projektet har jag valt att inte recensera något...

Säg HP, och många whiskyfans blir alldeles till sig. Jag har provat saker jag gillar från dem (hej Freya!), och saker jag tyckt varit mer anonyma (hej 12 YO!). Jag har inte provat särskilt mycket från detta Orkneydestilleri. Idag tar vi oss an en oberoende buteljering av en single cask med sherryfinish, en tjugoettåring i serien Cooper’s Choice från The vintage Maltwhisky company. Eftersom det är en finish på sherryfat får vi väl anta att whiskyn först legat på bourbonfat (etiketten säger bara ”American Oak”, vilket brukar betyda bourbonfat även om det inte måste vara det), inte alldeles vanligt...

Jag har provat flera hemskheter den här månaden. Här är två av dem: en jättedålig och en riktigt dålig.

En jättedålig whisky, blindprovad

Doft : Första intrycket: fräscht, first-fill bourbon, lättrökt, gott. Och absolut första gången jag känner detta på doften på en whisky: tandkräm, sådan där vit med blåa ränder i från Colgate. På ytan är det just fräsch och friskt med inslag av citrus och kryddor, under ligger något lite lagom murrigt och skaver mot att first-fillek. Jag gillar den här doften. Särskilt när rökighet är såhär: en skvätt torv, mer än en strimma av rök men hundra...

Det kom ett sample hem för någon månad sedan, oannonserat: 10 cl Ardbeg Kelpie (General release) . Det handlar alltså om den version av Kelpie som ligger på 46%, till skillnad från Committee release som buteljerats på 51,7% ( vad jag tyckte om den kan du läsa här ). Stort tack till er som letat upp min adress och skickade mig detta sample, ytterst uppskattat! Ardbeg Kelpie finns fortfarande i skrivande stund att beställa på Systembolaget för 999 kronor . Kelpie är en NAS-whisky som slutlagrats på fat av nyek efter en första lagring på bourbonfat. Här är mina noter....

Vännen Marcus Kainen skickade ett gäng blindskott. Här är en av dem. Det visade sig handla om en 14 YO single cask – sherry butt #6841 – från destilleriet Benrinnes utgiven av Master of malt på 55% . Fatet gav 570 flaskor, vilket gör att det måste ha varit just en butt. Inget av detta visste jag alltså när jag provade whiskyn. För mer information om Speysidedestilleriet Benrinnes, se här .

Doft : why, hello there sherry! En långt ifrån alkoholstark, söt, fin sherrylagring. OB, stor batch [fel, herr Tjeder, fel!]. Torkade plommon, ihop med många mörka frukter jag inte...

Den 7 juli släpptes en tioårig Laffe unikt för den svenska marknaden. Den lades på fat i april 2006 och buteljerades någon gång 2017. Den oberoende buteljeraren Vintage Maltwhisky company gav ut detta fat i sin serie Cooper’s Choice. Alla 420 flaskor gick till den svenska marknaden, där priset var 899 kronor. De är nu slutsålda (det går undan numera). Whiskyn är buteljerad på 46% och det handlar om en whisky som fått finish på sherryfat. Utgåvan är en single cask, med fatnummer 9530.

Doft : åh, vad jag önskar att jag inte visste vad det var i glaset!...

Arran släppte för några år sedan en sherrylagrad sjuttonåring i en upplaga av 9000 flaskor, buteljerad på 46%. Här är mina noter; för mer om destilleriet, se min presentation av Arran .

Doft : apelsin är min första tanke; men nej, mandariner. Det finns en chokladton här också, eller kakao-möter-snabbkaffepulver; en liiiiiite för snäll, lite för tråkig sherrylagringston av de där mörka frukterna, men utan att de kan plockas ut. Mitt nya favoritord när jag skriver smaknoter tycks vara vägg: en vägg av frukter som doftar ”sherrylagrad whisky” sådär i största allmänhet. Men också piggare toner, som nyrivna myntablad. Ändå...

Som om någon som hänger med i whiskysvängen missat detta: den klassiska blenden och singelmalten Highland Queen är tillbaka i Systembolagets sortiment. Jag har redan provat Highland Queen Majesty 16 YO , en singelmalt; nu tar vi tre till!

Highland Queen

Detta är den vanliga standardblenden från Highland Queen; den ligger på 40% och kostar 229 kronor . För att sätta det priset i kontext, här är de tjugo absolut billigaste whiskysorterna som finns på Systembolaget idag (flaskor på 70 cl):

Den 1 juni släppte Smögen sin fjärde single cask, Edition No 4. Fat 18/2012 gav 362 flaskor, den är 5 YO, 61,3%, och fatet var en first-fill bourbon barrel. Den kostade 1220 kronor för 50 cl och de 276 stycken som släpptes på Systemet sålde slut på en sekund (eller om det var två?). Här är mina noter.

Doft : kraftig sötma är det första intrycket. Sedan kommer den, Smögens patenterade ångvältsrökmaskin: torv; asfalt som håller på att läggas; ett berg av blöt tång; sotflagor från en mullrande sommarbrasa i torrt väder. Men sötman spelar förstafiol här. Vaniljen är ”egentligen”...

Förstasläpp från nya destillerier är alltid roliga. Det här är första gången det nya skotska destilleriet Ardnamurchan presenterar sig för världen, med en utgåva på 2500 flaskor och på 53,0% . Den heter 2016/AD.

Doft : sherrylagring, jo jag tackar jag! Doften är svår att fånga: den är föränderlig i glaset. Den inleds sherrysött, nästan åt det klibbiga hållet; en något gyttrig fruktkompott av mörka frukter – jag känner mest av plommon, men det finns också någon form av mörk marmelad med här också. Mjölkchoklad, nästan O’boy. Mörka vindruvor. En ton av färskbränt trä, den där lite mintiga trätonen. Träfernissa; jag...