Timorous Beastie, en blended malt från den oberoende buteljeraren Douglas Laing, kommer i många format. Förutom den vanliga finns även begränsade upplagor: en artonåring, en fyrtioåring (som är sinnessjukt bra) och en tjugoettåring. Upplagan på 21-åringen, kallad ”sherry edition” , var på 2718 flaskor. Den buteljerades 2016 och är märkligt nog inte slutsåld utan finns att få tag på på rätt många sidor fortfarande. Många är de som stirrar sig blinda på single malt. Alkoholstyrkan ligger på 46,8%. Timorous Beastie består av maltwhisky från regionen Highland; vilka destillerier sägs inte. Och helt ärligt: jag bryr mig inte. Den har en...

En dag i augustii 2016 släppte Roger Melander på Box destilleri loss Anders Fridén från In Flames i lagerhusen. Det hela resulterade i en single cask som är något av det mest omöjliga att få tag på av allt vad Box har släppt. Hur Anders tänkte kring fatvalet kan du läsa om här, i en intervju jag gjorde med honom innan whiskyn släpptes .

Fatet, en first-fill bourbon barrel med en blandning av rökig och orökig sprit och en kombinerad ppm-halt på malten på 15, gav 359 flaskor på en brutal fatstyrka på 60,8%. De kostade 1295 när de släpptes...

Jag blindprovade nyligen en whisky jag inte riktigt kom överens med. Den visade sig vara Glenlivet Nàdurra. För att vara exakt, Glenlivet Nàdurra batch FF1014 , buteljerad i oktober 2014 på en alkoholstyrka av 48%. Whiskyn är lagrad på first-fill bourbon barrels (nu börjar du ana hur Glenlivets batchnummer fungerar, misstänker jag). Inget av detta visste jag alltså när jag provade whiskyn.

Doft : ”refillig”, den där sköna lite urlakade vaniljen ur refillfat [fel direkt alltså!]. Samtidigt finns här en stor blommighet och tydligt omogna, lite smutsiga toner. Enorma mängder kokos i doften! Jag hittar också päron, grädde och marsansås....

Single grain: en whiskygenre alltför få bryr sig om. Grainwhisky är i princip alltid destillerad i kolonnpannor till en mycket högre grad av renhet än maltwhisky. Många maltnördar betraktar grain med överlägset förakt, som om grainwhisky enbart är smaklös, billig utfyllnad för blended. Så är  icke fallet. Särskilt när den kommer upp i åldrarna kan grainwhisky vara magiskt bra, och det är ofta njutbart även i yngre år. (Dessutom gör grainwhisky väldigt mycket mer med blended än att späda ut maltwhiskyn.) I Skottland är de ruskigt få, ruskigt okända och ruskigt stora, graindestillerierna. Cameronbridge, Girvan, Invergordon, North British, Starlaw och...

Loch Lomond är ett mycket spännande destilleri som jag kan mycket illa. Det är både egensinnigt och, för ett skotskt destilleri, ovanligt multifunktionellt. Loch Lomond kan koka både malt- och grainwhisky; de ger ut massor av olika egna blended whiskies i den ovanliga genren single blended; de kokar så många sorters whisky att det är omöjligt att kunna minnas dem alla (lista följer efter recensionerna); de är inte medlemmar i Scotch whisky association och håller knappast tillbaka med kritiken mot denna förening i de få intervjuer som folk fått till stånd med folket bakom destilleriet; de har kolonnpannor, traditionella pot...

Det är ofattbart pinsamt: jag har inte recenserat en droppe Spirit of Hven på den här bloggen. Nu då, äntligen! Seven stars Megrez, den fjärde i serien Seven Stars, släpptes den fjärde mars 2016 och kostade 795 kronor; i linje med den svenska traditionen är buteljen på 50 cl. Upplagan ligger på 2940 flaskor och den är buteljerad på 45%.

Spirit of Hven Megrez har jag dubbelprovat nedan. Låt mig förklara. Jag köpte mig en flaska av Megrez vid släppet, och använde den vid en blindprovning med Blindskottsklubben. Jag har sedan provat den långt senare, när klart mindre än 10...

I glaset idag, en PRKL. Inget du känner till? Det är okej, det gjorde inte jag heller, helt nyss. Det handlar om finsk whisky från Lahti, närmare bestämt finska Teerenpeli . Teerenpeli började i en restaurangkällare i Lahti på små pannor redan 2002 och är sedan 2015 är ett något större, fortfarande hantverksmässigt destilleri. PRKL är en relativ price fighter från dem, en NAS-buteljering på 40%. Etikettens baksida anger fatblandningen: 80% har lagrats på first-fill sherryfat, resterande 20% har legat på bourbonfat. Den har funnits i några år i Finland men lanserades precis helt nyss (igår, om du läser detta...

Förra året gjorde underbara Springbank något väldigt roligt. De formligen strösslade världsmarknaden med ett gäng single casks, alla 21 år gamla, som släpptes på olika marknader. Det finns 21 YO single casks från Springbank buteljerade 2016 för Taiwan , USA , Frankrike , Japan , Juuls i Danmark , Nederländerna , Schweiz , Tyskland , Storbritannien , Belgien , en som splittades mellan hela tio länder …och en för Sverige . Jag, som är en inbiten Springbanktok, köpte den för Storbritannien och den för Sverige, mer hade jag inte råd med. (Hashtag whitepeopleproblem! Hashtag lyxfällan! Hashtag lyxångest! Hashtag checkyourprivilege!) Den...

anCnoc är namnet på whisky från destilleriet Knockdhu, som lät för likt Knockando så därför heter whiskyn numera inte vad destilleriet heter. Alla med på banan? Då går vi vidare.

anCnoc släppte 2013 en 22 YO , med dominans av bourbonfat i receptet. Den är nu utgången och 2015 buteljerades istället en 24 YO . I augustii 2016 kom 150 flaskor 24 YO till Sverige för det mycket trevliga priset 1499 kronor . De är förstås slutsålda sedan länge, men både 22 och särskilt 24 YO kan lätt beställas utomlands ifrån för den som vill. De är båda buteljerade på...

Den 5 maj släppte Mackmyra en tioårig whisky, Ten Years, i begränsad upplaga. En åldersangivelse, det gillar vi! En tioåring, det gillar vi! En ny svensk whisky, det gillar vi! En flaska på 70 cl kostar 698 kronor , vilket får anses vara ett väldigt bra pris för en svensk whisky i den här ålderskategorin. Den är buteljerad på Mackmyras klassiska alkoholstyrka, 46,1%.

Upplagan på Ten Years är 20000 flaskor , varav 12000 släpptes för den svenska marknaden. Översatt i lekmannatermer: upplagan är begränsad men ganska ordentligt stor. Fatblandningen höjer ett halvt ögonbryn: ny amerikansk ek, olorosomättad ny amerikansk ek...

Helt nyss provade jag Old Pulteney 17 YO . Som så ofta när den whiskyn kommer på tal ledde det till kommentarer om att 17 YO är ännu bättre än tjugoettåringen . Det brukar jag också tycka – ungefär sju gånger av åtta. Ibland tycker jag 21 YO ”vinner” (som om whisky är en tävling, men det är en fråga för en annan dag). Kommentarerna inspirerade mig att, med 17 YO i färskt minne, att ta mig an tjugoettåringen.

Old Pulteney 21 YO har ett större inslag av sherryfat med i mixen än 17 YO, om än man använt fat...

Tarvar Old Pulteney 17 YO en introduktion? OK då: den är 17 YO. Mest bourbonfat, lite sherryfat med i mixen också. Buteljerad på 46%.

Doft : en nästan skrämmande god doft, med perfekt avvägning mellan robust karaktär och smeksamhet. Långt fram finns rumsvarm grädde och en alldeles lagom stark vanilj, men därunder lurar Old Pulteneys gamla inoljade cykelkedjor – ibland är det en touch motorolja, idag tycker jag snarare det är inoljad cykelkedja – ihop med en skvätt kokos och apelsinzest. I Old Pulteney 12 YO känner jag mer kraftigt maritima inslag, här letar jag dem utan att hitta dem....

Jag har blindprovat en whisky. Den visade sig vara Bowmore 9 YO Sherry cask matured som lanserades förra året. Den finns inte på Systembolaget, men den kryllar på sidor utomlands och håller ett riktigt låg pris; i skrivande stund just under 290 bagis på master of malt , till exempel. En applåd för att Bowmore släpper en så kallad price fighter och faktiskt sätter ut åldern på whiskyn: heja! Hellre ”9 YO sherry cask matured” än ”Bowmore Tidal” eller något i den stilen, en mysko och krystad berättelse om whiskyn, och ingen åldersangivelse.

Alkoholhalten ligger på 40%. Här är mina...

Det är märkligt, vad lite japansk whisky jag har provat för bloggen: två från Chichibu och en från Yamazaki . Jag provar också väldigt sällan blended whisky. Vad sägs om att vi slår två flugor i en smäll, huh? Japansk blended, here we go! Kanpai!

Hibiki är en blended whisky från Japans i särklass största whiskyproducent, Suntory. Deras 17 YO är buteljerad på 43%.

Doft : det här är en sådan där svåranalyserad whisky, där det som möter en är: välgjord vägg. Men visst går det att hitta saker: snäll, gräddig vanilj möter Skipper’s pipes, de där lakritspiporna. Möbelpolish, eller...

Min junichallenge fortsätter: en bloggpost om dagen hela månaden ! Allt jag visste om dagens whisky när jag provade den var alkoholhalten, 50%, vilket sade mig att sannolikheten är hög för att detta ska vara något i serien Old malt cask. Generellt inte riktigt en serie som brukar imponera brallorna av mig, precis, men men, vi får se!

Doft : jag tänker först gammal rökig whisky: visst finns här en del röktrycka, men också de där svårdefinierade minerala tonerna som äldre rökig whisky har. Samtidigt doftar röken mer som ungrök. Svår doft: en svag blommighet, urlakad vanilj (en klassisk refillton),...

Jag älskar Longrow, Springbanks dubbeldestillerade, rökiga whisky, och jag har varit mycket förtjust i de tidigare släppen i serien Longrow Red. Årets Longrow Red, det femte släppet i ordningen, var sannolikt planerad att släppas i höstas, eftersom de tidigare släppen kommit varje år sedan 2012. 2016 var det en lång väntan, och så kom årets version inte förrän på våren 2017 istället. Som alltid är släppet begränsat, men inte jättelitet, på 9000 flaskor. Denna whisky är 13 YO, har legat i tolv år på bourbonfat och femton månader i sydafrikanska fat som innehållit rödvin av druvan Malbec. Alkoholhalten ligger på...

Jag har provat Springbanks senaste 25-åring , buteljerad i december 2016 och släppt 2017. Alkoholhalten ligger på 46% och upplagan är på yttepyttiga 900 flaskor. Det handlar om en blandning av sherry- och bourbonfat som gifts ihop i refill portvinsfat. (Det visste jag inte när jag provade den, och hade nog inte gissat det heller; jag upplevde den som just en blandning av sherry- och bourbonfat, med viss betoning på sherryfaten.)

Doft : en välbalanserad vägg av många dofter; svåranalyserat. Jag hittar mango, vanilj, svag ananasjuice; ”gammrök”, alltså den där speciella svårdefinierade doften av rökig sprit som har legat så...

Nummer två av tre i serien Sherry darling, whisky kokad på nedlagda destilleriet Grythyttan och utgiven av Bergslagens independent bottler, är idag under luppen. Den sålde slut fort och kostade 995 kronor när den släpptes den 2 maj. Jag älskade doften på ettan, och gillade smak och eftersmak. Min recension av den hittar du här .

840 flaskor av Sherry darling lightly peated släpptes till allmänheten; hur stor den exakta upplagan är vet jag inte. Den första hade en upplaga på bara drygt 600 flaskor. Den tredje, Sherry darling peated, är ännu inte släppt. Alla tre håller en alkoholhalt på...

Ingen bloggare i världen är långsammare än jag. Känns det som, ibland. Mitt berg av sampleflaskor tenderar att betas av i mycket långsam fart. Jag får aldrig riktigt tid, tycker jag, att verkligen sitta ner och på djupet analysera en whisky. Skriva ordentliga smaknoter, inte bara några få ord. Så det blir en dram ur någon öppen flaska och lite nosande och smakande – men inget direkt provande .

På andra områden brukar jag gilla att strukturera upp saker i utmaningar: en vecka utan socker. Hundra armhävningar om dagen i två veckor. Två mils löpning i veckan en månad. Med...

Vi tar väl en till Kornog, den rökiga whiskyn från det franska destilleriet Glann ar Mor! Denna gång en sherrylagring buteljerad 2014 i en utgåva om 837 flaskor på 46% med namnet Oloroso sherry cask 14. Whiskyn är en NAS och en så kallad vatting av två fat, det vill säga bra mycket mindre än när stora destillerier talar om ”small batch”. Här har du flaskan i whiskybase .

Doft : under en pigg, nästan lite mintig rök ligger mörka frukter. Men starkast är ändock en liksom allmän ”murrighet”: kokta grönsaker eller kanske hellre rotfrukter, och en hel del solvarmt...