Det händer att en får prova extra häftig whisky. Jag har ju varken ekonomi eller nätverk att vara som Angus MacRaild på whiskyfun, som trattar i sig grejer som Talisker destillerad 1957 och andra stolligheter var och varannan dag. Men ibland får även jag prova balla grejer. Dagens whisky är en 12 YO Clynelish på 57% buteljerad någon gång sådär 1980–1983 eller så. Den är buteljerad för Ainslie & Heilbron av den välrenommerade oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail.

Ainslie & Heilbron? undrar du nu – kanske. De var vid denna tid ett dotterbolag till DCL, sedermera Diageo. Det betyder att denna...

Jag gillar whisky och jag gillar Game of Thrones. Jag är inte så bombsäker på att jag fattar kopplingen mellan de båda, bara. Men Diageo vet hur man mjölkar ett koncept. Ända sedan det började glunkas om att de skulle ge ut whiskies med GoT-tema har de många whiskygrupper på Facebook där jag hänger kokat av upphetsning. Upplagorna på dessa whiskies är helt gigantiska – ändå säljs de på andrahandsmarknaden för helt löjliga summor redan. Folk är helt enkelt galet sugna på att få prova dessa whiskies, som ännu inte har kommit till Sverige. Det lär de göra under våren...

Italiensk whisky, är det verkligen något som finns? kanske du frågar dig själv. Ja men visst! Italien hyser idag två destillerier, Puni och Psenner. Idag provar vi Puni.

Puni grundades 2010 av Albrecht Ebensperger och har varit on stream sedan 2012. Destilleriet ligger så långt norrut i Italien att det bara är en halvmara till Schweiz i väster och typ en fem–sex mil till Österrike i norr. Puni är ett originellt destilleri, inhyst i en så kubformad byggnad att man lockas att vilja kalla den kubistisk. De använder en blandning av grödor, inte bara mältat korn utan även mältad råg och...

En blindprovad whisky. Vi tar snacket efter noterna.

Doft : Ganska stillsam i nosen. Blek vanilj à la refillfat, torkade blommor. Rosor, tycker jag. Ganska mycket kola. Ett mycket snällt destillat (kanske Strathmill?) i botten här. Jättesvårt på bara doft att gissa ålder, men 10–12? Det finns en lite lurig metallisk ton i botten, som kan antyda både rejäl ungdom men å helt andra sidan snarare uppåt en 18 YO. Lite lustigt med den tonen, kan inte bestämma mig för om jag tycker det är en off-note eller inte. Lite päron, typ gråpäron, också. Mycket försiktig snok. 

Smak : äppligt...

Vi sparkar loss 2019 med en Lagga. Gott nytt år, alla därute.

Varje år kommer en tolvårig Lagavulin på fatstyrka i Diageos serie Special Releases. Tydligen är 2018 års släpp 18th release . Fatstyrkan landade denna gång på maffiga 57,8%. Som vanligt är faten refill bourbon hogsheads, alltså 250-litersfat som tidigare innehållit bourbon och sedan whisky minst en gång. Det brukar vara skitgoda brötrökare. 

Doft : min första tanke är inte ens rök, det är…asfalt. Asfalt och en tjock, kladdig torv. Torv i betydelsen jord med sjögräs med lera med, tja, förmultnade växtrester. Sötman som står upp mot denna härliga...

2004 ingick det skotska destilleriet Arran i ett forskningsprojekt för att göra försök med att producera whisky på den urgamla kornsorten bere. De fyllde 40 fat 2004, men har mig veterligen inte varit med om några vidare experiment med bere. Idag tror jag att de önskar att de hade gjort väldigt mycket mer av det experimentet.

Bere är urgammalt på riktigt: vi snackar en kornsort som mycket väl kan ha odlats redan av de där vikingarna på Orkney som ett visst annat destilleri talar så mycket om. Redan omkring sekelskiftet 1800 belades bere med lägre skatt för att den gav...

Gordon & MacPhail är kanske den mest klassiska av alla oberoende buteljerare. Bra priser, enormt utbud, alltid kvalitet på grejerna. En av deras serier med whiskies heter ” Distillery labels ”, en serie som pressar gränsen mellan officiell och oberoende buteljering: de ges kontinuerligt ut och i samförstånd med destillerierna. Jag fick nyligen möjlighet att prova fyra nyheter från dem i den serien. Nu kör vi!

…eller förresten, det gör vi inte. Vi stannar upp och reflekterar en sekund först. Alkoholhalten. Jag  älskar att Gordon & MacPhail styvnackat åtminstone i denna serie kör vidare på en alkoholhalt under de numera...

2018 års Santa har kommit . Whiskyn kommer från det nedlagda destilleriet Grythyttan. Jag gillade verkligen Santa 17, men tydligen har jag inte skrivit noter om den.

Tillvägångssättet som Bergslagens indpendent bottler använt för att landa i Santa 18 är kreativt à la Amrut. De tog de mindre 50-litersfat som tidigare använts för Sherry darling-serien och fyllde dem med en julmust de själva varit med och utvecklat. De tömde faten på must och fyllde dem med innehållet från ” ett 200 liters ex bourbonfat med whisky från 2012 ”. De gav den orökiga whiskyn en hela tolv månader lång finish,...

Sveriges största oberoende buteljerare Svenska Eldvatten gjorde nyligen ett par roliga släpp: två single casks med whisky från det nedlagda destilleriet Grythyttan som lagrats på klart ovanliga fat. Det handlar om de två första whiskyerna i en serie kallad ”Silent Swede” – ”silent” är ju whiskylingo för ”nedlagt destilleri”. Den ena har legat på ett fat som tidigare innehållit brandy, och den andra på ett fat som innehållit champagne.

Vid och efter dessa båda släpp drabbades Sveriges whiskyentusiaster av en flippar- och flaskbytarmani av en intensitet som annars brukar förbehållas de årligen återkommande Committee Release-släppen från Ardbeg till Feis ile....

Jag har inte provat jättemycket whisky från Arran . Det jag har provat har jag ofta funnit lite meh. Inte dåligt på något sätt, men inte heller spännande eller kanonbra. Stabil mittposition, liksom. Men så dök ett privatfat upp i Svenska whiskyakademien som var riktigt bra upp. Och så frågade en bekant på Facebook, Kim Nilsson, om han fick skicka mig lite samples på grejer som tack för intressant läsning här på bloggen. Sådant värmer förstås hjärtat något alldeles extra. Den första var en jävligt bra Arran (fast det visste jag inte när jag provade den). Här mina helblinda noter:...

Den nya svenska oberoende buteljeraren Selected Malts , grundad av de välkända whiskyprofilerna Patrik Barkevall och Mikael Westerberg, har inlett sitt arbete i ett närmast maniskt tempo. En rad buteljeringar har släppts på Systembolaget, och ett tema börjar bli tydligt i hur de arbetar: finishes. De är verkligen inte orädda för att experimentera med sina fat. En Craigellachie med finish på fat av amerikansk nyek, Royal Brackla med olorosofinish ( mina smaknoter på de två hittar du här ), Ben Nevis med PX-finish, och så vidare. Det är kul, tycker jag: finishes brukar annars höra till de officiella buteljeringarnas värld,...

Den första buteljeringen efter Box namnbyte till High Coast  i somras har anlänt: Dálvve sherry influence. Det handlar som namnet visar om en version av deras Dálvve, men med en hel del sherryfat med i mixen.

Här är mina noter – mer om whiskyn efter dem.

Doft : fruktigt, vagt torvigt, och tydligt ungt. Sockerkaka, mosade russin och mörka vindruvor. Därunder ligger en svag torvighet och en sprucken läderfåtölj. Kanske en antydan saltlakrits. En lite smutsig vaniljton. Den vanliga Dálvve är betydligt rökigare på nosen, i de batcher jag har smakat. Detta har också en skön lite smutsig murrighet som...

Ingen ska beskylla mig för att vara snabb när det kommer till att recensera whiskies. Mackmyras Moment Efva lanserades den 11 september. Jag fick ett sample av den redan i slutet av augustii. Det är snart november, och nu har jag så äntligen provat den. Det är, mätt i tjedertid, typ Usain Bolt-fort.

Nå i alla fall. Idag i mitt glencairnglas, Mackmyras Moment Efva, ett samarbete Mackmyra gjort med Efva Attling. Alkoholhalten ligger på Mackmyraklassikern 46,3% och whiskyn har blandats samman av nitton fat , ”främst av typerna oloroso, amerikansk ek och ex-Bourbon, där flertalet var mättade med svenskt björkvin....

Asch, vi kastar oss rätt in i noterna och tar infon efteråt, vad sägs?

Doft : klassisk Mackmyra: lätt, äpplig, en touch av jäst. Med ålder, tycks det mig, ”tjocknar” inte Mackmyras whiskies, utan förblir i lätt sommarstil nästan oavsett ålder. Åldern på den här whiskyn ligger liksom i botten som en tung lite anisartad ekton, en ton jag inte riktigt kommer överens med. Ovanpå detta ligger sommaren: nyuppskurna ljusa äpplen, en lite örtig och gräsig blommighet jag associerar till hundkäx, och något som är en korsning mellan päronjuicekoncentrat och fläderblom. Det är en lite skör whisky: rör runt den...

Det är nästintill omöjligt att recensera whiskies som en själv varit med och buteljerat. Det har alltid förundrat mig att folk liksom litar på att de personer som faktiskt själva också säljer whiskyn säger ”Den här doftar si och så, smakar si och så, unik, skitbra, 91 poäng.” Som om de skulle skriva ”Det här doftar si och så, helt okej whisky, 82 poäng.” Om det handlar om whiskies som fortfarande går att köpa menar jag att sådana smaknoter är ypperligt svåra att lita på. (Kolla bara in noterna på Master of malts hemsida…!)

Det har gjort att jag har...

Wm. Cadenhead är inte en oberoende buteljerare som andra. De håller priserna nere, släpper ofta fantastisk whisky, och gör det utan pompa och ståt och massiva marknadsföringskampanjer.

De hade tre fat med Ardbeg, Bowmore och Caol ila, som de blandade samman. (Redan här får många maltälskare tuppjuck: they did WHAT, now??!?!) Två av de faten blandades sedan samman och buteljerades 2013 . Det tredje fatet hällde de över i en first-fill sherry hogshead och lät ligga tre-fyra år. Fatet buteljerades 2017 som en 25 YO.

Vad gav de då denna single cask för ett maffigt namn, då? En whisky med...

Normalt lanseras whisky antingen som NAS eller med åldersbestämning. En del destillerier och oberoende buteljerare väljer istället att släppa sin whisky som man gör i vinvärlden, i form av vintages. Men vad betyder det när du köper en flaska och det står 1992 Vintage på den? 

För att en whisky ska kunna ha ett vintage måste all ingående whisky i blandningen vara lagd på fat samma år. En Glenwhatnot 10 YO som är buteljerad den 31 december 2002 kan ju faktiskt ha ingående fat som är äldre är 10 YO och som alltså inte fylldes just 1992. Heter flaskan istället Glenwhatnot...

Tjugoett år gammal Glenburgie som legat i en first-fill sherry butt och buteljerats av Gordon & MacPhail speciellt för Symposion. En sådan whisky sätter ribban högt bara genom att finnas till; Gordon & MacPhail är en mycket pålitlig oberoende buteljerare, och svenska Symposion är inga duvungar, precis. Glenburgie, vars produktion i stor utsträckning går till Ballantine’s, är ett Speysidedestilleri jag kan ganska illa. Det lilla jag har provat har jag gillat, för det mesta. 

Allt du behöver veta om denna whisky. Fatet fyllt: 11 september 1990. Buteljerad: maj 2012. Alkoholstyrka: 50%, det vill säga nedvattnad men till ganska hög alkoholstyrka....

Jag blindprovade en whisky häromdagen, och gissade, tycker jag, riktigt bra (men i slutändan fel, som i princip alltid). Såhär tyckte jag om whiskyn, komplett med alla mina felgissningar och tankar kvar:

Doft : Tjenare, vilken doft! Rök i botten (inte torv, vid första nosningen), längst fram ligger syntetgodis i mängder typ Hubba Bubba, också både mörka frukter och röda bär. Portvinsfat? Rödvinsfat? Gillar detta skarpt! Gamla kopparmynt. ”Traditionell” honung, alltså inte flytande. Bären svåra att plocka ut, som sötade röda vinbär. Winegum. Ett stänk vitpeppar. Finns det torkad ingefära här också? Det är verkligen en doftbomb, detta. Tror detta...

Reflux betyder bokstavligen återflöde. Eftersom knappt någon människa skriver om hur återflödet ser ut på ett givet destilleri har jag valt att behålla den engelska termen. På svenska heter det alltid saker i stil med att det ena eller bidrar till ”mer reflux”.

Reflux är att delar av det som håller på att destilleras (destillanden) förs tillbaka i riktning mot pannans botten, dess kittel. Säg att du har en panna som har en så kallad kokboll på svanhalsen, alltså en rund utbuktning. Denna kommer att göra att ångorna får ta omvägar på sin väg uppåt mot lyne arm. En hel...