Today’s whisky demands a somewhat longer introduction. Just looking at the bottle, all one really gets to know is that it’s a 25 YO, has a ”1er cru finish”, the ABV which is 47,5%, and that the bottler is Whiskybroker. Oh, and the intriguing name of the bottling: IAAS Group bottle.

IAAS is for It’s all about Springbank and, to quote the Springbank enthusiast Ronnie Grant who sourced the cask, ”The whisky is from our favourite distillery and is the season after winter and the people who store our money.” It’s a single cask priced at £300, bottled exclusively for...

Vi kastar oss in i noterna, som jag skrev helt blint och återger oredigerade, och resonerar om buteljeringen i efterhand.

Doft : nääääää. En sådan där hybridpanne- eller kolonnpannedestillerad malt nu igen. Roslagswhisky Eko ? Österrikiskt, tyskt? Doftar rakt av som whisky från Norrtelje brenneri, alltför neutral sprit har lagts på sherryfat. Rumsvarmt osaltat smör, matolja. En del sherryfrukter, typ kanske mosade russin. Här finns inget som sticker ut: ingen syra, ingen tyngd: som en nollställd equalizer där ljudet blir som att du lagt en handduk över högtalarna. Kanske lite mynta, och möjligen något muller av torv någonstans där i...

Dagens whisky kommer från världens bästa destilleri, Springbank. Destilleriet som alltid levererar…på något plan, i alla fall. Där i princip alla andra vill att deras core range (vanliga, ständigt tillgänliga buteljeringar) ska dofta och smaka likadant hela tiden är Springbank ett underbart under av in consistency. Här svajar det i batcherna så att man kan bli vimmelkantig. Det beror dels på väldigt hantverksmässig produktion, men också, misstänker jag starkt, på att batcherna är mycket mindre. De är ju ett otroligt litet destilleri i termer av mängderna de producerar, Springbank. Men variationen, som gör Springbank till en seriös maltälskares våta dröm,...

Det var fånigt länge sedan jag provade det imponerande indiska destilleriet Amruts whiskies på den här bloggen. Då är det ändå så att jag verkligen, verkligen gillar Amrut – dessutom på det här lite tonårsskitnödiga sättet att jag känner ett inre tvång att påpeka att ”jag gillade dem faktiskt före hypen”. Jag har dock inte gjort om tabben från när gick i sjuan och slutade lyssna på Depeche mode för att alla andra började. Jag gillar fortfarande Amrut: vrålande whiskies fullpackade med dofter och smaker.

Amrut är ett av mycket få destillerier – svenska Spirit of Hven är ett annat – som...

Jag fick ett gäng samples i posten av en whiskybekant som jag spelat en massa wordfeud med (ja, så funkar denna härliga och lagom galna whiskygemenskap). Nu har jag blindprovat en till av de små flaskorna. Det visade sig vara en 21 år gammal Glen Keith, ett destilleri vars whiskies jag tydligen inte recenserat tidigare på bloggen. Tänk om det var första gången någonsin jag smakade Glen Keith? Mja, verkar osannolikt. Men jag har ingen Excelfil eller koll på vad jag har provat och inte provat bortom denna blogg, så vem vet?

Glen Keith är ett ganska stort destilleri i...

Hunter Laing har gett ut ypperligt få whiskies i ett slags serie de kallar The Kinship. Dagens whisky buteljerades 2018 för att fira öppnandet av Hunter Laings Islaydestilleri Ardnahoe vid Feis ile. Whiskyn är resultatet av en vatting av två sherryfat (hogsheads), vilka tillsammans gav 372 flaskor. Alkoholhalten ligger på stabila 52,8% även efter tre decennier på fat. Valet gjordes av Jim McEwan. Den är din för £600, eller däromkring, jag har inte kollat in auktionssidorna.

Doft : när whisky blir gammal slutar den att vråla, och börjar viska. Här är det bivax, gammal insutten läderfåtölj och lite dammigt bibliotek. Svagt, svagt...

Glenmorangie har nått till den tionde i serien av sina Private Editions: Allta. Jag gillade den förra, Spìos , som var lagrad på ryefat. För Allta har man gjort något som sällan görs inom skotsk whiskyindustri, nämligen använt en speciell jäststräng. Destilleriets berättelse är att Bill Lumsden vandrade omkring i de lokala kornfälten och upptäckte att de hade en vildjäst i sig som han sedermera lät kultivera. Det låter ju snyggt och så, men jag tycker de gott kunde ha gjort mer av en poäng av att Lumsden faktiskt på riktigt är disputerad från Herriot Watt university med särskilt fokus...

Det enda destilleriet som producerar whisky i Liechtenstein heter Telser. Det är ett familjedrivet destilleri som grundades 1880 och som har pysslat med whiskyproduktion vid sidan om den vanliga verksamheten sedan 2006. Telser är sannolikt det enda destilleri i Europa som använder virke för att elda sina ypperligt små pannor på 150 respektive 120 liter. Jäsningstiderna är galet långa, hela tio dagar, och man praktiserar därefter trippeldestillering. Sådant låter lovande! Om du kan tyska – jag kan det inte – kan du kolla in den här videon .

När Lars Cederbro bilade runt i Europa i somras köpte han på sig...

Så har jag då kommit ikapp med mina Silent Swede på bloggen: alla fyra som har släppts är med denna bloggpost avklarade. Denna whisky, Sauternes, släpptes den 9 januari på Systembolaget, till ett pris av 998 kronor. Det handlar som alltid i denna serie om whisky som destillerades på det insomnade destilleriet Grythyttan, även om det av olika anledningar bara står ”Distilled in Lillkyrka” på etiketten. Fatet var ett first-fillfat som hade innehållit Sauternesvin. Alkoholhalten är hög – tydligen har dessa fat legat i ett torrt och varmt lagerhus – hela 61,2%, och fatet, sannolikt en barrique på 225 liter, gav...

Idag kör vi stenhårt och gör något i princip unikt för denna blogg: whiskies recenseras före släpp, minsann! (Jag har ingen princip mot att recensera före släpp, jag är bara notoriskt långsam.) Vi kör vidare hela fyra whiskies idag. Alla släpps på Systembolaget den 31/1 (på torsdag). Det blir Port Dundas, Glen Grant, Bunnahabhain och Mortlach 25 YO, i den ordningen. Jag säger som Aschberg någon gång där runt 1990 eller så: häääääng med!

Port Dundas 18 YO single cask

Single grain som är single cask och som har fått en finish : detta hör verkligen inte till vanligheterna. Fatet...

Om man tittar på uppslagsordet Craigellachie i whiskybase och sedan sorterar alla de 690 whiskies som dyker upp så att det alkoholstarkaste kommer över finner man en single cask som har buteljerats på en astronomisk fatstyrka, 66,9% .

Det handlar om en 8 år gammal, sherrylagrad Craigellachie från den tyske oberoende buteljeraren Flickenschild i deras serie Scottish roadsigns. Utgåvan är på 300 flaskor och kan beställas online för €59.90 härifrån .

66,9% alltså. Ung Craigellachie på sherryfat på 66,9. Hur härligt ondskefullt galen lär inte denna whisky vara? Okej. Då ser vi vad vi har då:

Doft : kraftigt sherryfat...

Snacket på stan ser ut ungefär såhär: blended whiskies var bättre förr, för att whisky var bättre förr och för att blended förr hade högre proportion maltwhisky i sig förr. Det senaste påståendet verkar stämma: i äldre whiskyböcker från säg 1940–1980 eller så har jag flera gånger läst att blended whisky består av ungefär hälften maltwhisky och hälften grainwhisky. Idag består de billigare och populära blendmärkena av minst 80% grainwhisky. Allt annat lika vad gäller ålder och vilka fat man använt, men ställer du en blended som har 80% grain brevid en som har 50% grain i sig är den...

Idag provar jag en sådan där Smögen som det inte går att få tag på med mindre än att det kommer svida i plånboken på det där sättet som det gör om man vaxar en hårig rygg. (Ja, jag vet hur det känns.) Buteljörer & Mässketörer #1 är en buteljering Pär Caldenby gjort speciellt för de som gjort särskilda insatser för Smögen, till exempel vid mässor. ”Bottled for those that help in shaping our dream”, som det står på flaskan.

När jag var på Smögens åttaårsjubileum i somras var jag där med Tone Skavhaug (The ladies’ share), som arbetade på...

Famous Grouse är ett mycket välkänt varumärke. Men hur har blenden förändrats över tid?

The Famous Grouse lanserades 1897 av firman Matthew Gloag & Sons. Firman köptes sedermera 1970 upp av Highland Distillers, som i sin tur köptes upp av Edrington 1999. Glenturret har länge spelat en viktig roll i blenden. På sistone har en rad olika varianter av flaggskeppet lanserats, som Naked Grouse och Black Grouse.

Titta på bilden ovan: det är ingen liten färgskillnad mellan de båda whiskyerna. Normalt skulle jag säga att färgen på en blended eller en standardbuteljering inte säger mycket eftersom de med stor sannolikhet...

Jag älskar Craigellachie. Jag brukar gilla buteljeringar från SMWS. Men den här gången funkade det inte alls för mig. SMWS 44.82, ” A sweet and special character ”, har en märklig historia från lagd på fat till buteljering. Whiskyn började sitt liv i en sherry butt, där den hamnade den 17 juni 2003. Efter tretton år hälldes (delar av) fatet över i ett fat av amerikansk nyek, hårdrostat och mediumkolat. (Den andra halvan av butten gjorde man sannolikt samma sak med, och buteljerade som SMWS 44.80, ” Rocking rollercoaster ride ”. Det stämmer med fatfyllningsdatum, i alla fall.) Efter oklar...

En bekant i whiskyvärlden hörde av sig och frågade om hon fick skicka lite sprit. Eh, ja tack sa jag. Detta är ett av de sju blindprover hon skickade till mig. Vi väntar med facit till efter noterna, så ni får vandra med mig längs med felgissandets långa gångar.

Doft : alkoholstarkt; väldigt stängt. Grapefruktzest, mörka vindruvor (men inte vinöst alls), härligt surettrig kryddighet och en oljighet som jag tänker mig uppstår om man blandar lika delar cykelkedjeolja, matolja och pressad citron. Nu vet jag ju att det fanns Craigellachie med i paketet Lotte skickade vilket kanske lurar mig, men...

Jag läser väldigt mycket whiskyböcker. Dock tar jag mig nästan aldrig tid att sammanfatta mina intryck. Kanske att det kan bli någon liten bättring på det under 2019. Så, för första gången någonsin på denna blogg: en bokrecension!

Ian Buxton har skrivit en ny bok. I Whiskies galore: A personal journey (of sorts, and a sort of journey) around Scotland’s Island distilleries åker han på island hopping i Skottland: reser runt och besöker samtliga Skottlands whiskydestillerier som ligger på öar. Resultatet är underbart läsvärt och faktiskt häpnadsväckande bra, på flera plan. Buxton har lyckats med konststycket att skriva den roligaste whiskybok jag har...

Whisky show i London är ett underbart event. Jag åkte dit 2016, jag åkte dit 2017, jag kunde inte åka 2018, jag ämnar åka igen i höst om jag får till det. Du betalar en rejäl peng för att komma in, och väl på plats är i princip all whisky gratis att prova. Ett Mecka för den som intresserar sig för whisky. 

För varje Whisky show släpps också ett gäng whiskies, så kallade Show bottlings. De ges ofta lite lustiga serier. Temat för Whisky show 2018 var The future of whisky, därav den lite futuristiska designen på flaskan. Den jag...

Varje höst gör Diageo sina Special Releases: en 12-årig Lagavulin på fatstyrka, en orökig Caol ila, normalt en Port Ellen och en Brora (men inte 2018), och…annat. Länge var allt de släppte singelmalt, men förra året slängde de in experimentella Collectivum XXVIII, en blended malt utan åldersangivelse som innehöll maltwhisky från samtliga Diageos kommersiella destillerier.

2018 väntade de längre än någonsin med att avslöja – det där engelska ”unveil”, som om en press release om eklagrad sprit ligger i linje med en arkeolog som högtidigligt drar täckelset av den magiskt återfunna Noaks ark – den sista whiskyn i släppet. Det visade...

High Coast – före detta Box – har släppt den tredje whiskyn av fyra i sin Quercus-serie. Först kom Quercus I Robur, som jag tyckte var kanon . Sedan följde Quercus II Alba, som jag var jätteimponerad av . Så skönt då, att för denna bloggare som ibland månne känt sig lite grann som en inofficiell hovleverantör av otaliga texter av typen ”Box/High Coast är skitbra”, att jag inte är övertygad av trean i serien. Häftig? Absolut! Värd att prova? You bet! Men är den bra , då? Well…den är annorlunda , den är mycket , den är extrem . Men...