St. Magdalene 29 OMC Het!
http://tastenote.se/media/reviews/photos/thumbnail/320x520c/59/b2/91/file-249-79-73-1395326409.jpg
Whisky
Distilleri
St. Magdalene
Varumärke/Serie
Old Malt Cask
Oberoende buteljerare
Douglas Laing
Ursprungsland
Skottland
Region
Lowland
Whiskytyp
- Single cask
- Single Malt
Destillerad
1982-10
Buteljerad
2011-10
Fattyp
Bourbon
Fatbeskrivning
Refill butt
Fatnummer
7662
ABV (%)
50
Antal flaskor
288
Lagrade år
29
Vad besökare tyckte
2 tastenote
(Updated: januari 14, 2015)
Poäng
81
Näsa
22
Smak
20
Avslut
19
Balans
20
Whisky
Tastenote titel
En eftertraktad låglandswhisky som skulle plockats betydligt tidigare...tyvärr!
St.Magdalene tillhör kategorin: Lost Destilleris och är en i raden av de som ägaren Diageo 1983 beslutade sig för att stänga pga. av att dessa destillerier inte var tillräckligt lönsamma och eftertraktade. Det man givetvis inte visste då och som läget är idag, är att de whiskies som idag släpps från de kvarvarande lagren är högst eftertraktade och har och fortsätter att kraftigt öka i värde.
Vi har destillerier som Port Ellen, Brora, Rosebank, St. Magdalene, Glen Albyn, Dallas Dhu m.fl. som idag inbringar ibland helt sanslösa priser (vissa mer än andra) och är svåra att få tag på om man inte är en inbiten entusiast.
Det är auktioner som gäller och de gånger som original ägaren släpper något nytt från de lagren som finns kvar (deras Special Releases Serie) har det en benägenhet att sälja slut fortare än du anar trots att priset på förra årets Port Ellen uppgick till hiskeliga 23 099 SEK.
Jag har inte provat speciellt många St. Magdalene men jag har iaf. en 6-7 sorter under västen och det är en Lågländare med klassiska grästoner men vanilj och fruktighet och i många fall även en bakomliggande rök ton i form av kolat trä. Det har varierat en hel del i kvalité på de som jag provat och den bästa hittills har varit en original buteljering ur Rare Malts Selection, och det är den 19 åriga varianten av de fyra som finns i denna serie.
Let´s go on shall we....
St.Magdalene tillhör kategorin: Lost Destilleris och är en i raden av de som ägaren Diageo 1983 beslutade sig för att stänga pga. av att dessa destillerier inte var tillräckligt lönsamma och eftertraktade. Det man givetvis inte visste då och som läget är idag, är att de whiskies som idag släpps från de kvarvarande lagren är högst eftertraktade och har och fortsätter att kraftigt öka i värde.
Vi har destillerier som Port Ellen, Brora, Rosebank, St. Magdalene, Glen Albyn, Dallas Dhu m.fl. som idag inbringar ibland helt sanslösa priser (vissa mer än andra) och är svåra att få tag på om man inte är en inbiten entusiast.
Det är auktioner som gäller och de gånger som original ägaren släpper något nytt från de lagren som finns kvar (deras Special Releases Serie) har det en benägenhet att sälja slut fortare än du anar trots att priset på förra årets Port Ellen uppgick till hiskeliga 23 099 SEK.
Jag har inte provat speciellt många St. Magdalene men jag har iaf. en 6-7 sorter under västen och det är en Lågländare med klassiska grästoner men vanilj och fruktighet och i många fall även en bakomliggande rök ton i form av kolat trä. Det har varierat en hel del i kvalité på de som jag provat och den bästa hittills har varit en original buteljering ur Rare Malts Selection, och det är den 19 åriga varianten av de fyra som finns i denna serie.
Let´s go on shall we....
Doft
Som man förväntar sig av detta destilleri har vi en frisk, fruktig doft med bakomliggande sötma. Citrus, gröna äpplen och päron tillsammans med halm är de primära inslagen. I sötman ruvar honungsmelon och nötig mandel för att sedan blandas upp med kolade ekfats toner. På det hela en bra doft.
Smak
Rund och fyllig munkänsla med lätt oljig textur med sötma från honungsmelon och vanilj med mandel.
Något överrepresenterad fruktsötma som sedan dansar vidare i en lätt trä besk ton.
Något endimensionell i sin presentation och bjuder inte upp som doften utlovade.
Hade önskat mer av doftens friska inslag för att balansera upp det hela.
Något överrepresenterad fruktsötma som sedan dansar vidare i en lätt trä besk ton.
Något endimensionell i sin presentation och bjuder inte upp som doften utlovade.
Hade önskat mer av doftens friska inslag för att balansera upp det hela.
Avslut
Medellång eftersmak med lätt kropp. Fortsatt söt kärna men här visar fatets inverkan på den långa vilan sin plats och det blir en trä besk smak. Bakom kämpar citrus och nätt honungsmelon men närvaron är i periferin.
Ebbar ut i en lätt maltsötma med vattnigt mellanregister och beska trä toner och doft intrycken är ett minne blott....
Ebbar ut i en lätt maltsötma med vattnigt mellanregister och beska trä toner och doft intrycken är ett minne blott....
Beskrivning / Sammanfattning
Får hålla med MicheVinyl här nedan om att denna är snarare en whisky som är roligare att äga än att dricka.
Var denna recensionen till någon hjälp?
Poäng
78
Näsa
23
Smak
20
Avslut
17
Balans
18
Whisky
Tastenote titel
Roligare att äga än att dricka
Doft
Mycket aromatisk, apelsin, örter, honung och ek.
Smak
Fruktig med päron, persika och maltsötma men går snabbt över i beska toner, grapefrukt och torr ek.
Avslut
Kort, sötman återkommer ett ögonblick liksom päronet, kvar blir bara sträv ek och en fadd smak av osötat svart the.
Beskrivning / Sammanfattning
Roligt att ha en flaska från detta nedlagda destilleri men tyvärr en smaklig besvikelse. Har läst många positiva recensioner om deras whisky, men jag lyckades tydligen hitta en mindre lyckad tappning.
Men inget att hänga läpp för, den får stå i skåpet för beskådande och där finns så många andra godingar att avnjuta.
Men inget att hänga läpp för, den får stå i skåpet för beskådande och där finns så många andra godingar att avnjuta.
Var denna recensionen till någon hjälp?
