Ja då sitter vi här på väg mot Malmö och provningen av den 75 år gamla whiskyn. Jag har precis stigit på tåget när detta inlägg tar sin början. Tåget som ska ta mig ner till Malmö och mässan. Det är ju lite pirrigt just nu måste jag erkänna, något annat vore en stark underdrift. Kommer på mig själv med att fumla lite i väskan för att kolla om jag glömt ngt. Visst jäklar!!! Hårvaxet kom inte med, men vem bryr sig egentligen om såna triviala saker!? jag lutar mig bakåt igen och det dröjer kanske en minut innan jag ska upp igen och denna gången är det lurarna som ska fram. Dags att komma i the right mode for whisky...
Jag har väldigt svårt för att koncentrera mig verkar det som. Jag flackar med blicken, fingrar lite med mobilen och kollar de senaste instagraminläggen. Det är fler än jag som ska ner till Malmö och det börjar synas att folk är på väg. Jag tar ett djupt andetag och konstaterar att jag också är på väg.
Hur ska man förbereda sig inför ett event som detta? Det är ju svårt att likna detta vid något annat. Jag kommer väldigt väl ihåg en händelse som liksom bräckte det mesta när jag var liten grabb. Det var 1983 och jag hade tjatat mig till att få gå på bio och se Star Wars Jedins återkomst. För en 10 åring var detta inget annat än total lycka. För mig var Star Wars väldigt stort. Kanske inte lika stort som whisky är för mig idag men minnet funkar ändå bra. Jag minns det såväl att jag önskade att filmen hade varit mycket längre för det var ju över alltför snabbt. På den tiden gick det ju inte heller att springa hem för att ladda ner en dålig screener kopia bara för att få se den igen. Vi hade inte ens en video ju!! Men det stora här var ju inte möjligheten att kunna se den igen snabbt efteråt utan att just denna 10 åring ville att filmen skulle vara längre!!!? Att få en 10 åring att sitta stilla i mer än en timme är en konstart. Tilläggas då skall att Jedins återkomst är 133 minuter lång!!!?
Jag ska vara ärlig och säga att detta eventet förmodligen kommer att vara över allt för snabbt. Det är galet ovanlig whisky som ska provas. Vi snackar whisky distillerad 1939 och som om det inte var nog så är det 5 andra sorter från mitten av 1940 talet och fram till 1973 också med i lineupen. Så när man inser att allt detta ska provas på en timme så tror jag ni tänker precis samma sak som jag!?? DET ÄR FÖR LITE TIIID..
Väl framme i Malmö känner man in stämningen direkt och förstår att detta event drar.
Mässan lockade många besökare och självklart drogs många till Symposions monter för att få en glimt av dyrgripen.
Jag möter vänner och kollegor i branschen, alla med ett speciellt leende på läpparna. Det är liksom underförstått vad vi gör där. Ingen säger något men vi alla vet vad som är på väg att hända. Väl inne på Malmömässan så höjs stämningen ytterligare. Vi kilar förbi en massa utställare och hejjar på folk allt eftersom. Det syns nog att vi är på strålande humör. Vi landar i Symposions monter och som av en händelse så råkar Thomas Kuuttanen vara i full färd med att öppna upp paketen med den 75 år gamla whiskyn.
Thomas öppnar upp den närmast bombsäkra paketen.
En tystnad infinner sig, någon skojar om paketet och det emballage som verkar vara ganska omfattande. Thomas får jobba för att få fram den där lilla droppformade saken. Vi som står där fnissar och skojar över detta en stund och jag kommer på mig själv med att fundera lite över förpackningen. Här har vi en chans att få se en packning som verkligen skulle klara en atombomb. Den är emballerad till total oigenkännlighet.Samtidigt så vore det väl konstigt annars!?? Det är ju en kvarts mille som ligger där i! Fast David Tjeder har rätt. Flaskan är ful, det kommer man inte ifrån men å andra sidan så är det innehållet vi är där för och inte flaskan.
Flaskan kommer upp på disken och vi börjar fota som yra höns.
Fnissandet fortsätter. Det är här som det går upp för mig.. Jag ska fan prova den där om några timmar. WOW. det är ju otroligt häftigt och likt den studsande 10 åringen, redo att ta sig an 133 minuters fantasy så är jag mer än redo att prova denna 75 åring. MEN TIDEN ÄR EMOT MIG. Hur tusan ska jag hinna med att ta in alla intryck väl inne i lokalen. Jag känner det lite som Håkan "Peat" just där och då uttrycker det "Man kan riktigt känna vingslagen av åren som passerat på den där..." och ja det är precis vad som känns. Jag känner mig plötsligt väldigt lyckligt lottad och ödmjuk inför detta faktum att jag nu ska ta mig an det kanske största jag någonsin kommer att få vara med om som whiskyskribent.
Efter en stund återvänder sansen igen och vi får chansen att mjuka upp lite i Symposions Monter med att prova igenom några av sortimentets pärlor. Här plockar Thomas bland annat fram en Benromach 35 som liksom ändå får tjäna som en riktigt bra warmup. En fantastisk dram visar det sig, komplex och elegant. Stuart Urquhart finns där också och berättar mer om Benromach som är Gordon & Macphails egna distilleri och helägt sedan 1993. Det här är en riktigt bra början och vi surfar vidare och landar via bl.a. en riktigt trevlig Higland Park for Symposion via en udda Kornog tillslut hos David Allen från Springbank där vi bland annat provar Springbank 25. Vilken dram, jag bara njuter av uppladdningen och vågar nu för första gången faktisk le lite inombords och kan riktigt höra hur myntet trillar ner å smäller i botten på det tomma myntfacket. PANG, det är ju sant. Jag är här, precis nu i detta ögonblick å jag ska får vara med om något skithäftigt. Jag menar en whisky som är distillerad före andra världskriget bröt ut, det är fan i mig häftigt.
Vi tar en paus och samlar oss lite inför den stora drabbningen. Det tillfälle att faktiskt ta in Malmö mässan i ett annat perspektiv och visst funkar Malmös koncept ypperligt! Jag har inte varit på Malmömässan förut men detta är bra, riktigt bra. Den speciella och lite mysiga känslan finns där. Här har man verkligen lagt ner tid och tänkt till. Man får känslan av att taket är sänkt och genom smart planering lyckas man få till den där speciella festival känslan. Varje monter är som en egen liten krog där man kan hänga en stund och sen snurra vidare till nästa. Man har lyckats (mycket förmodligen tack vare gott samarbete med utställarna) skapa precis den känslan man vill ha på just en sådan här typ av mässa. Stort grattis och en eloge till projektledare Björn Lindell.
Vi börjar röra oss mot provningen som skulle komma att bli det mest underliga och samtidigt det mest fantastiska eventet jag någonsin varit med om. Vi samlas ett gäng utanför lokalen, Gamla vänner finns där. Bloggar kollegor som David Tjeder från "Tjeders whisky", Håkan "Peat" Dahlberg från Vi som älskar whisky, Kent Thorn från "Whiskytower", Fredrik Strömberg från "Veckans fredagswhisky" samt Frida Birkehede från "Änglarnas andel". Jag möter även gamla goa vänner i Magnus Fagerström från Drams & Dreams, Hasse Nilsson på Box och Patrik Bruckner från SMWS.
Folk strömmar nu till och det börjar dyka upp en massa pressfolk också från alla håll. Känns nu nästan lite kusligt att vara där. Vad är det som händer här... Dörrarna öppnas och vi får komma in i provningslokalen. Folk slår sig ner och det filmas och fotas från alla håll. Visst man fattar väl att detta är ett stort event men va tusan här sitter vi som värsta fasanerna på stan, och hur fan ska jag kunna koncentrera mig nu? Stopp och belägg, nu tar vi det lugnt här.. Andas in.. å så ut.. Vi ligger självklart efter schemat också så under tiden som whiskyn hälls upp lyssnar vi till Thomas Kuuttanen som berättar om provningen och varför vi är där. Whisky är till för att drickas avslutar Thomas med och visst är det så. Men många frågar sig säkert om det är 3795:- värt? Visst är det det. Faktum är ju att det hälls upp whisky i de där glasen som vida överstiger det värdet.
Det är lite blandade känslor vid det laget och jag har uppenbara koncetrationssvårigheter. Hör inte riktigt vad Thomas säger som nu också lämnar över till Stuart som ska leda oss igenom provningen. Jag hör fortfarande inte vad som sägs på scenen för jag har klivit in i "Puttes whisky bubble" och ska försöka ta mig an denna massiva uppgift. Vi provar oss igenom den kanske häftigaste linupen jag någonsin varit med om. Från en mer anonym Highland Park från 1973 till den Sanslöst grymma doften i Macallan från 1945. Huvudnumret kommer vi inte ifrån och att prova Mortlach 75yo Generations är i sig få som kommer att få göra men vi får inte glömma de andra för guds skull!!!
Återigen klagar mitt inre, DET ÄR FÖR LITE TID.. Jag fastnar lite extra för den Strathisla från 1953 som är med. Den är precis så smörigt kola stinn och har en härlig touch av kaffe samt Kacao toner som jag gillar i dessa gamla sherry baljor. Det som gör att den också tillslut vinner för mig är att den inte alls visar upp lika torr och träig smak som jag tycker Macallan och Glen Grant 55 gör. Macallan förtjänar dock en egen liten plats och bara det att den faktiskt betingar hela 68 år. Doften på Macallan är mästerligt klanderfri. Så perfekt i balans och en solklar 25 poäng i doft. Linkwood blir närmast en avvikelse i detta sammanhang. Linkwood avviker en hel del och blir en ganska konstig upplevelse med örter, inlagda körsbär och selleri (Say what!!!?). Tyvärr får inte Linkwooden speciellt mycket av min redan så begränsade TID och blir istället en udda fågel.
Plötsligt händer det något bakom min rygg och jag ser att Thomas Kuutanen börjat hälla upp 75 åringen i ett större glas. kameror blixtrar och hela upphällningen filmas.
Så tillslut landar det ett glas med så dyrbara dropparna på min plats och jag hugger den omgående. Det är nu endast 15 minuter kvar av själva provningen och det är liksom inte fair att endast ge denna klenod 15 minuter. Det hade krävts minst de tredubbla. Något irriterad tar jag ändå beslutet att bara åka med och njuta till fullo.
Jag sätter näsan i glaset och drar in. Trots alla dessa år så är den förvånansvärt vital och levande. Om jag skulle vara lika fräsch vid 75 års ålder är det ju bara att gratulera sig själv. Doften är honungssöt, nötchoklad, kaffe och mango. Allt snyggt inramat av en gammal doft som jag högst personligen liknar vid att sätta näsan i gamla kläder som hängt länge uppe på en vind. I smak klart angenäm utan sträv ek som man kanske hade förväntat. Istället oerhört vital och levande med en lång och härlig eftersmak. Det här är bra tänker jag för mig själv. Det är riktigt jävla bra för att ha legat i närmast omöjliga 75 år på ekfat. Jag sneglar på grannen Magnus Fagerström som nu också hällt upp sina egna referenser i de båda föregångarna i generations serien. En Mortlach och en Glenlivet, båda 70 år. Så slår det mig. Detta är om möjligt ännu mer unikt. tre whiskys som alla kan kvala in på världens topp 5 äldsta whiskys. Galet bara tanken på att det står kanske 15-20 000 kronor där på bordet och vi ska nu dricka upp det. Jag lämnar smaknoterna på de båda 70 åringarna till min högst personliga upplevelse men klart är att det är inte så många fler gånger i livet jag kommer att vara med om något liknande...
Yr av alla känslor som nu blandar sig med de tidigare förväntningarna snubblar vi ut ur lokalen. Berusade inte bara av alkoholen utan också för att vi är tagna av stunden och det vi har fått vara med om. Det kanske roligaste i detta snurriga ögonblick är att vi nu snubblar direkt in i nästa provning med David Allen från Springbank. Jag hinner däremellan bli uppringd av Sveriges radio Ekot för en kort intervju. Varför undrar ni.. Ja det är en lång historia men efter att ha hamnat i en intervju tidigare under eftermiddagen om spektaklet så var det nu dags att följa upp cirkusen med att fråga hur den smakade. Vad tror ni att jag svarade!? :-)
Springbank provningen är lite av ett töcken men jag minns i alla fall skarpt det ögonblick då jag satte ner näsan i dem 16 åriga Local Barley. Precis då vaknade jag till och inser att jag trots allt sitter och lyssnar till en mycket kompetent herre från ett av de mest hantverksmässiga distillerierna. Oj oj oj vad bra detta är tänker jag när jag sätter näsan i Local Barley provet. Men detta får faktiskt bli en annan historia och jag lovar att återkomma med tastenote på Local Barley.
Tillsist vill jag bara konstatera och samtidigt ge alla läsare ett ord på vägen. Vad du än må prova eller sätta dig ner för att bedöma, gammalt som gatan eller nyss fyllda 3 år så lova mig och dig själv en sak. Var ärlig mot dig själv och utgå från dina egna referensramar. Skit i vad alla andra säger eller tycker, det spelar ändå ingen roll för dig. Ingen kan säga att du har fel eller att dina referenser inte makes sence. Det är ju din högst personliga upplevelse och den kan ingen ta ifrån dig. Precis detta hade jag med mig in i provningen av den 75 åriga och det verkar som jag kom levande ut och med hedern i behåll.
Slainte
