Gotch, gutar & lime
"I love gotch. Gotchy gotch, gotch.
Here it goes down. Down into my belly."
- Ron Burgundy 
 
Citatet må vara modifierat. Men denna dag handlade det om just gotch - Gotländsk whisky! Värt att nämna är att det faktiskt finns inte bara ett, utan två destillerier på ön, men för denna gång fick det bli Gotland Whisky AB (benämner dem som GW från och med nu) som skulle få sig ett besök. 
 
Vägen dit.. .. .. 
Klockan 06:20 lämnar jag sommarboendet som är beläget i den nordligaste tätorten på Gotlands fastland (fastlandsön?? huvudön?), nämligen Fårösund och tar ut pengar för att slippa den vansinnigt krångliga appen till kollektivtrafiken. 06:40 börjar resan ner till Visby och därifrån får jag byta till buss 11 som tar mig ner till Roma.
 
Jag har bokat in mig på en visning + en mindre provning till på torsdagen den 6:e juli kl.11.00 i förväg. Att besöka GW var redan från början en av semesterns höjdpunkter. Kruxet är det, att bussförbindelserna mellan Visby och Roma är så vansinnigt dåliga (eller ja, åtminstone under den tiden jag vill vara framme) att jag kommer fram två timmar och tio minuter för tidigt.. Det andra alternativet hade varit att anlända en kvart för sent med nästa buss. Hopp. Vad gör man inte för att testa den lokala spriten?
 
Jag kommer fram till en hållplats som heter Roma Pressbyrån och konstaterar att detta måste vara centrum. Det är ju trots allt här både ICA och Konsum finns (du läste rätt. Konsum). Turligt nog så är destilleriet ca 5-10 minuters gångväg från hållplatsen. Destilleriet syns VÄLDIGT tydligt, för herrejistanes vilken stor byggnad det är! Ett gammalt sockerbruk med stora utrymmen och ytor. Väl framme så åker min sladdriga Pressbyrån-giffel fram och det är dags att läsa en bok i ca två timmar.
 
Visningen
Ett tiotal minuter innan provningen börjar folk titta fram och när dörren slås upp så är vi nog ett tiotal personer. Dörren öppnades av GW's Björn Petterson (GW's Petterson?), marknadsansvarig på Gotland Whisky och han skulle vara vår guide för visningen. Mer än att ha glasögon så var det inga mer direkta likheter med en annan G.W (Persson). Vi går in i en långsmal hall och till sist hamnar vi i ett  större rum. Jag ser mig runt litegrann och det är flaskor monterade i väggfästen, skåp med diverse handelsvaror, så som axelväskor, kepsar, tröjor, Bosse bildoktorns bok "Med Smak För Whisky" och även Gotland Whiskys säregna whiskyglas (mer om dess speciella form mot slutet). I detta rum börjar han tala om företagets historik och en hel del roliga anekdoter dras upp, bland annat om hur aktieägare har missförstått värdet på sina aktier (dvs att de har missat någon nolla hit och dit, men också att de stigit i värde - och mycket), att ankare/andelsfat än så länge inte finns att investera i för privatpersoner och framförallt att det under de första åren fanns två val för företaget - att lägga ner, eller köra på med gasen i botten.
 
 
En ganska speciell egenskap med deras produkt är att whiskyn består av lokala råvaror och är även ekologisk. En annan ganska speciell ingrediens bakom deras whisky är att den skotska konsulten Henry Cockburn (denna ingrediens är mest troligen inte ekologisk eller lokalproducerad) har medverkat under hela processen och besöker fortfarande destilleriet emellanåt. Henry nämns flertalet gånger under visningen. En av de mest minnesvärda citaten från honom var när de skulle testa new maken för första gången och alla tittar förväntansfullt på honom när han tar sin första sipp:
 
"Sh*t."
Han sniffar i glaset ännu en gång, tar en till sipp och:
".. Sh*t."
 
"Åh nej!" tänker alla i hans omgivning. "Vad ska vi ta oss till? Det här kommer ju inte gå att göra whisky på.."
 
Till sist samlar någon ihop mod till att fråga vad Henry tycker om nyspriten och han svarar:
"It shouldn't taste this good"
 
Under tiden som historiken nämns och anekdoter flyger från höger till vänster får jag en tanke som jag inte kan släppa:
- "Här luktar rök.. Kan det vara så att rökugnen är här i närheten och de röker malt just nu?"
Jag släpper tanken för stunden och tänker att vi säkerligen får reda på det förr eller senare under visningen.
 
Vi går in till fabriksområdet där vi kommer in till en gigantisk hall där stora tankar och diverse maskiner hushålls. Här visar Björn upp deras egna kornsort och han spinner loss på de lokala råvarorna som används och även hur finurlig/latsmart deras bonde är; bonden som tog sig an uppgiften att mälta och röka kornet insåg ganska snabbt att det var en hel del jobb som skulle handhas, så han kom på ett kreativt sätt att både mälta och röka korn i en och samma maskin. Den är utrustad med roterande armar (vilket gör att kornet vänds och tumlar runt), dessutom har den en perforerad botten där röken tar sig genom. Armarna gör att kornen inte kan gro ihop med varandra, samt att varje korn får en jämn exponering av röken. Sist men inte minst så slipper den finurliga/latsmarta bonden göra allt för hand. Säg hejdå till "Monkey Shoulder" och win win för alla helt enkelt!
 
 
 
.. Och apropå rökning, så nämner Björn att deras rökta malt faktiskt fanns i den första hallen vi befann oss i, i form av en slags skulptur. Därav rökdoften från första rummet:
 
 
Vi tar oss sedan till en hall där man kan se pannorna och deras spirit safe från ovan via några snedställda fönster, vilket ger en riktigt schysst utsikt. Samma rum ledeross sedan till jäskaren samt mäskningsmaskinen. 
 
 
Efter att ha sett destilleridelen av byggnaden tar vi oss upp en våning till där Björn förklarar ska bli en bar där whiskyn ska provas i framtiden. För stunden kan man ana hur fint det kommer bli, men när man tittar på baren så är det något annat som blicken vänds till. En stor plåt som de själva kallar för "The Wall" - deras egna hall of fame. Det är så, att om man har köpt mer än 2000 aktier hos Gotland Whisky så hamnar ens namn här, enligt ett gammalt löfte från 2009 och ja - väggen kommer att uppdateras med tiden, så än är det inte för sent om man att sitt namn ska förevigas här. Plåten i sig är från en av tippfickorna i fabriken - med andra ord så är det lokalproducerat även här.
 
 
Provningen
När jag tillsammans med ett trevligt motorcyklande par som pratade med en förtjusande östgötskt dialekt hittade till resten av sällskapet så var det dags att återvända till den första hallen för en visning av alla GW's släpp och en liten provsmakning.
 
Björn inleder visningen med att systembolaget inte gillade deras flaskformat på de två första släppen, då den tjocka bottnen ger sin beskärda del till vikten. Personligen så tycker jag att de är supersnygga. Han visar även upp korken som är av solitt glas och försedd med en slags gummiring (så de sitter som gjutet. Eller.. "gutet". Hah), vilket jag efter lite googlande inser att tillverkaren i Tjeckien även förser Master of Malt med både flaskor med korkar till deras oberoende släpp. Korkbrott och korkskadade drycker är ett minne blott!
 
Proverna hälls upp i små (0,5 cl) snapsglas i plast. Provningsordningen är efter ålder. Med andra ord så börjas det med deras new make som håller en kaxig styrka på 71%, detta för att få med mer rökämnen när spriten skärs. Nu kom jag inte på att föra noter förrän sista provet, men å andra sidan ger ju inte snapsglas den enklaste referensen när man allt som oftast använder nån form av tulpanformat glas. Angående deras egna glas, som inte är tulpanformade eller ens i närheten av den formen förklarar Björn att det är för att "spä ut" spritdoften som ofta kan träda fram lite väl tydligt med ung whisky. Kanske kommer några tycka att det är ett sätt att fuska, eller dölja något, men man kan ju även se det som att dessa glas är mer anpassade för spritens ålder. Själv så hade jag gärna testat att jämföra deras glas mot t.ex ett Glencairn-glas. Men, nog om glas! I denna situation så får sorterna agera som referens till varandra.
 
Om jag skjuter från höften och gräver i minnet så kan jag minnas att det var en mycket god råsprit med inga som helst off-notes och en mild, men ändå tydlig röksmak som inte var direkt torvig, utan mer av en "bränt trä"-profil kombinerat med en lätt jordighet. Gifte sig fint med den gräddiga sötman från new make-karaktären.
 
 
Näst upp - Shareholders edition. Återigen så skjuter jag från höften med mitt teflonminne och kan bara minnas att denna var märkbart ung, hade kvar en del av new make karaktären (dvs en tjockt oljig, nästan gräddig munkänsla som man märker att trät har till jämförelse med råspriten skalat bort en aning), men även en del mild rökighet och anisliknande sötma.
 
Svaide - denna minns jag tyvärr relativt lite av (relativt lite av lite är ju faktiskt inte så mycket), men jag vill minnas att denna hade en tydligare rökighet, men dessutom en sötare smak. En liten notis: namnet Svaide kommer från en vät (alltså ett grunt vattendrag som torkar ut på sommaren) med samma namn som ligger mellan Visby och destilleriet. Miljön i bakgrunden på GW's reklambilder till denna flaska är från samma plats.
 
Slutligen så finns det ett släpp kvar att testa. Detta släpp hade redan funnits tillgängligt hos lokala krogar, barer och hotell runtom på ön i cirka en månad innan mitt besök, så inte är vi de första som skulle testa det, men åtminstone bland de tidigare som provar det, nämligen Roma. Denna hade jag faktiskt lyckats komma ihåg att föra noter på, men ha överseende med omständigheterna, snapsglas är inte mitt vanliga "go-to"-glas när det kommer till att prova whisky..!
Doften hade en aningen ung karaktär med lite kvarlevor av råspriten, en ganska så lätt torvighet, med lite av en enbärsknorr i.
Även i smaken så finns råspritskaraktären kvar, tillsammans med enbärsris och en lätt tjärig smak. Det märks att det är ungt då smaken mellan torv/rök och råspriten är separerad, ungefär som att man känner två profiler samtidigt. Men såklart är det ju charmen med ynglingar :)
Eftersmaken var mycket mild och len i halsen när man svalt, men lustigt nog träder en strävhet fram på tungan, precis som jag brukar känna när jag dricker en Laphroaig (kan erkänna att jag fick reda på att Roma lagrats på just dessa faten, så jag letade säkert omedvetet efter kopplingar till just Laphroaig.)
 
 
Efter detta så är hela rundvisningen och provningen över och jag tackar för mig. 100 riksdaler kostade detta och det är enligt mig tokbilligt! Jag hade dock gärna sett flera alternativ till hur ingående deras turer och provningar skulle vara, till exempel att om man betalar säg 250 kr så får man kika in deras lagerhus och kanske ha lite mer volym på provningen.
 
Några tips till er som vill besöka Gotland Whisky
Som sagt så är busstiderna ganska luriga, men om ni får samma tidsschema som mig (det vill säga en hel del håltimmar) så kan jag starkt rekommendera Roma Klosterruin som ligger en bit bort. Det är en stunds promenad, men det är sjukt fina utsikter på vägen dit. På platsen finns ett cafe, ett glasbruk och i själva ruinen hålls det även olika teaterföreställningar. Själv lyckades jag hinna ta några bilder på en miniflaska Roma påväg och på klosterruinen.